Fru talman! Det är mycket intressant att läsa alla de motioner som har väckts angående ansvar för post- och kassaservice. Det verkar inte vara någon större skillnad från vilket håll motionerna kommer när det gäller vad man vill ha ut av post- och kassaservicen.
Folkpartiet skriver att det är viktigt att postlagen följs och att post- och kassaservice kan upprätthållas i hela landet på lika villkor.
Kd skriver att Posten är en självklar samhällsfunktion för alla medborgare.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att det är en viktig princip att alla människor ska ha tillgång till både postservice och väl fungerande betal- och kassaservice oavsett var i landet man bor och att staten därför även fortsättningsvis måste ta ansvar för att upprätthålla en god postservice och en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela landet.
Centerpartiet skriver att verksamheterna bör kvalitetssäkras kontinuerligt för att alla ska garanteras en bra post- och kassaservice i hela landet.
Posten och tillhörande kassaservice är det ingen som ifrågasätter, och alla vill se den i hela landet. Det är en samhällsfunktion och en service som är viktig att upprätthålla överallt där det bor människor. Alla verkar också vara överens om att det är ett statligt ansvar att se till att kassaservicen finns.
Men sedan blir det lite knepigare. Vem ska utföra kassaservicen? Hur ska den organiseras? Vem ska betala den? Här kan jag inte hitta några andra förslag än Vänsterpartiets. Därför vet jag inte om de andra tycker att det ska fungera som det är nu eller har andra förslag. Jag vet att Moderaterna inte vill att staten ska skjuta till de 400 miljoner som servicen kostar, så rimligtvis vill man ha en annan lösning.
Inför den beredning som nu sker, som vi har fått reda på, har i alla fall Vänsterpartiet en del förslag till förändringar.
Det handlar först och främst om de kostnader som kassaservicen för med sig. Där menar vi att det är dags att bankerna tar ett ansvar. Varje transaktion som görs i kassaservicen subventioneras av staten, och bankerna slipper betala den fulla kostnaden. Samtidigt går bankerna med miljardvinster årligen. År 2004 var det drygt 53 miljarder kronor för de fyra stora bankerna. Bankerna slipper den dyra kassaservicen och kan koncentrera sig på andra verksamheter. Vi frågar oss: Hur kan detta få fortsätta år efter år? Där vill vi ha en förändring. Bankerna ska inte fortsätta att åka snålskjuts.
Sedan kommer frågan om vem som ska utföra tjänsten. Vi tycker naturligtvis att staten även i fortsättningen ska ta ett direkt ansvar och vara en garant. Staten ska ge ett samhällsuppdrag till någon att utföra uppdraget.
Eftersom transaktionerna minskar för varje år, precis som vi har hört här, uppstår frågan om det är rimligt att ha kvar alla kassaserviceställen. Hittills har Posten lagt ned ett stort antal kassakontor. Kassaservicen håller på att dö sotdöden, och det är väldigt olyckligt för den personal som finns och som lever i ovisshet om framtiden. De får se sina heltidstjänster övergå till halvtidstjänster, som ger ett sämre utgångsläge inför inträdet i arbetslöshet eller pensioneringen.
Därför måste det till en förändring. Vi har lagt flera olika förslag. Vi menar inte att vi har lösningen, men vi har åtminstone förslag på hur man kan lösa problemet.
Ett sätt är att Posten får det fortsatta ansvaret. Men då kanske man förlägger kassaservicen på samma ställe som övrig verksamhet och i den omfattning som behövs från ort till ort, men med den skillnaden att det är bankerna som betalar vad servicen kostar. Vi tycker att Posten av olika anledningar är mycket lämpad för uppdraget. Posten har en lång erfarenhet av kassaservicen, har den personal och kunnighet som behövs och har en infrastruktur som täcker hela landet. Man har kunskaper som ingen annan har om var behoven finns och om de geografiska förutsättningarna. Lantbrevbärarna upprätthåller just nu båda funktionerna, och alla upplever det här som en mycket bra service.
Ett annat sätt är att lagstifta om att bankerna får ett ansvar att upprätthålla kassaservicen i alla delar av landet och också får finansiera det. Då skulle bankerna bli tvungna att se till att det finns kassaservice överallt. Det behövs i alla fall en förändring.
Posten är en viktig samhällsfunktion, och alla vill att Posten ska fungera och helst också ha bättre service. Men Posten är avreglerad och finns på en konkurrensutsatt marknad. Nu är det inte så många andra intressenter som vill åta sig att dela ut post, annat än i storstäderna, där det kan vara lönsamt. Att dela ut post överallt, ut i minsta lilla samhälle och till varje hushåll, är det bara Posten AB som gör och som är skyldig att göra. I dag har andra postoperatörer möjlighet att välja bort det mindre lönsamma samhällsuppdraget och endast agera på den lönsamma delen av marknaden, det vill säga att vara i storstad och dela ut företagspost. I förlängningen riskerar det att underminera Postens möjligheter att uppfylla samhällsuppdraget.
En jämförelse med Finland visar att den finska postlagen ställer krav på att varje postoperatör, inte bara den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster, ska dela ut och samla in post dagligen. Dessutom är en operatör som väljer att etablera sig i en tätbefolkad del av landet skyldig att betala en avgift för att finansiera samhällstjänsten i glesare delar av landet.
För att säkerställa en bra servicenivå är det alltså viktigt att det blir en förnuftig balans mellan de skyldigheter och rättigheter man har. Vi tycker att det finns orättvisa spelregler för Posten. Det innebär svårigheter att bibehålla servicenivån, som alla vill ha mer av. Det här kan också innebära att utbudet och kvaliteten, priserna, nyttan för konsumenterna och den fungerande postservice vi har i dag raseras. Vi tycker att den samhällsomfattande posttjänsten måste vara finansierad fullt ut.
Här kommer frågan om prisreglering in. Posten har inte full kostnadstäckning vid nuvarande prisnivå. Löner och transportkostnader ökar mer än konsumentprisindex, som är basen för prisregleringen. Vi anser dock att en prisreglering bör finnas kvar men att den ska justeras och att man tar hänsyn till de relevanta kostnaderna.
Jag yrkar till slut bifall till våra reservationer 3 och 6.