Herr talman! Som tidigare talare har varit inne på
är den här typen av avtal mellan EG och PLO av en
annan karaktär än de avtal som fästs mellan EU och
olika stater. I de fallen lägger vi stor vikt vid förhål-
landen för mänskliga rättigheter, sociala villkor m.m.
Man kan tycka att vi från partiernas sida inte skall
lägga in några sådana värderingar och över huvud
taget inte diskutera sociala och politiska villkor. Från
Vänsterpartiets sida, liksom såvitt jag har förstått från
Miljöpartiets sida, har vi ändå valt att göra det. Vi
menar att det är viktigt att i sammanhanget lyfta fram
några olika faktorer.
Vi ser från Vänsterpartiets sida att fredsförhand-
lingarna mellan Israel och palestinierna har gått i stå
och hur de problem som i dag finns har förvärrats
sedan Osloavtalet. Vi menar därför att de allmänna
politiska förhållandena bör uppmärksammas även i
den här typen av ekonomiska avtal. Ett avtal mellan
PLO, de palestinska områdena och EG kan förstärka
respektive försämra relationerna mellan PLO och
Israel i fredsförhandlingarna. Vi ser det därför som
oerhört betydelsefullt att genom den här typen av
avtal främja palestiniernas sak och framför allt främja
palestiniernas möjligheter att hävda sig ekonomiskt
och politiskt i de här förhandlingarna.
I de fredsförhandlingar som har pågått har frustra-
tionen från Europa, USA och många andra länder
varit uppenbar. Senast uttryckte USA:s utrikesminis-
ter Madeleine Albright hur hon närmast var på väg att
ge upp med premiärminister Netanyahu.
Därför har många frågat sig hur man skall gå till
väga när det inte har hjälpt med olika FN-resolutioner
där i stort sett samtliga FN:s medlemsländer har ut-
tryckt kritik mot Israel för bristande vilja till förhand-
lingar.
Man har då osökt tagit upp frågan om sanktioner i
någon form. Nu är det svårt att föreställa sig hur man
genom en total bojkott av israeliska produkter skulle
kunna nå framgång. Däremot har det uppkommit en
diskussion om möjligheten att bojkotta de produkter
som kommer från de av Israel ockuperade områdena.
Det är en extrem situation som råder när Israel ocku-
perar delar av Västbanken och Gaza genom bosätt-
ningar. Man är nu uppe i mer än 200 bosättningar på
Västbanken och Gaza, och det finns en total israelisk
befolkning på över 350 000 invånare.
Hur skall man då komma åt den här problematiken
med att Israel trots intensiva uppmaningar från världs-
samfundet och olika länder inte agerar och inte försö-
ker komma till förhandlingar? Man har diskuterat
möjligheten att bojkotta produkter från bosättnings-
områdena. Det är det som föranleder Vänsterpartiet
att ta upp frågan om ursprungsmärkning för att kunna
lyfta fram de produkterna.
Jag har förstått att den möjligheten finns. Men i
det här ärendet kan man kanske inte komma längre
just nu än till att ursprungsbeteckningarna finns. Jag
menar att frågan bör hållas öppen för att vi skall kun-
na se vad man kan göra framöver.
I en motion från kristdemokraterna tar man också
upp korruptionen i de palestinska områdena. Vi har
väl alla kunnat följa de uppenbara problem som finns
i det palestinska självstyret vad gäller både korruption
och frågan om hur de mänskliga rättigheterna behand-
las.
Därför är det välkommet att vi har kunskap om att
svenska biståndspengar i allra högsta grad granskas
när man stöder olika projekt. Man försöker med alla
medel se till att ha en fast kontroll av hur bi-
ståndspengar används. Man hjälper också till att byg-
ga upp institutioner som är demokratiska och som
skall kunna fungera framöver.
Vad gäller de mänskliga rättigheterna vet vi att
frivilliga organisationer spelar en stor roll. På den
punkten finns det uppenbara problem i de palestinska
områdena. Frivilliga organisationer har haft svårt att
hävda sin självständighet, svårt att fungera. Lagstift-
ning och de frivilliga organisationernas roll och exis-
tensberättigande har ifrågasatts.
Därför tror jag och Vänsterpartiet att det är av stor
vikt att regeringen i kontakter med de palestinska
myndigheterna understryker att vi är angelägna om att
de frivilliga organisationerna får verka fritt.
Fru talman! Utifrån det här ärendet, där vi vet hur
oerhört beroende man är i de palestinska områdena av
att få sälja sina produkter, kan det inte nog understry-
kas hur viktigt det är att vi får till stånd ett avtal. Jag
och Vänsterpartiet ställer oss bakom det. Även om vi
formellt inte skulle ha någon möjlighet att gå emot det
menar jag att det är viktigt att understryka att vi vill
att det kommer till stånd. Jag vill därför understryka
vikten av det.
Vi kan fortsätta att kritisera palestinska myndighe-
ter och politiker för bristande respekt för mänskliga
rättigheter, korruption och en rad andra missförhål-
landen som faktiskt råder. Samtidigt vet vi att pales-
tiniernas situation försvåras av att ekonomin försäm-
ras och av möjligheterna att få de palestinska område-
na att fungera. Därför är ekonomin så viktig. Det finns
klara siffror på hur arbetslösheten har ökat på Väst-
banken och Gaza efter Osloavtalet och på hur BNP
har minskat. Det finns t.o.m. statistik över hur barnens
hälsa under de år som har gått i reda tal har försäm-
rats.
Det visar att nästan alla medel är tillåtna för att
komma i gång med ekonomin, för att se till att eko-
nomin fungerar, för att försäljning från de palestinska
områdena kommer i gång och för att flygplatsen i
Gaza kan öppnas. De möjligheter som Palestina har
att avsätta sina produkter och få till stånd arbetstillfäl-
len måste tas till vara. Jag tror att det är en viktig
utgångspunkt för att ge svenskt stöd till en ekono-
miskt lönsam verksamhet. Samtidigt skall vi natur-
ligtvis inte underlåta att ta upp övergrepp mot mänsk-
liga rättigheter eller problemet med att frivilliga or-
ganisationer inte tillåts fungera.