Herr talman! Tack, Sanne Lennström, för anförandet! Det dök upp några frågor som lite går in i det Roger Haddad har sagt.
En handlingsplan blir ju ofta övergripande: Man sätter ramarna och visar sina mål, de åtgärder man vill vidta och sina intentioner. Men intentionerna och beskrivningarna av vad man vill göra får aldrig ersätta de direkta, skarpa förslag som måste komma därefter. Det var därför jag i mitt anförande försökte ta upp Människohandelsutredningen och Sexualbrottsutredningen, där det finns bra förslag. Det är viktigt att de skarpa förslagen också kommer.
Jag är väldigt positiv till att handlingsplanen kommer som en beskrivning av problemet, men vi får inte fastna i det och om och om igen bara beskriva problemet. Till slut måste det komma skarpa förslag. Så min fråga är egentligen densamma som Roger Haddads: När får vi se de skarpa förslagen komma på detta område?
Nästa fråga är den som vi tagit upp i allianspartiernas reservation. Handlingsplanen gäller barn; vi efterlyste en handlingsplan för människohandel överlag, som även gäller vuxna. Nu handlar det om barn, och det är jättebra, men vi saknar en del som också gäller vuxna människor. Risken är att man bygger upp två spår: en organisation för människohandel med barn, men ingen för vuxna, för den ska komma senare. Ser Sanne Lennström ett problem med att man nu bara tar upp barn? Hade det inte varit lämpligare att ta ett helhetsgrepp på människohandel och låta även vuxna ingå?