Herr talman! Visst är det så. Vår invändning mot att det bara berörde barn och inte vuxna var att det hade varit praktiskt om man i informationskampanjerna hade kunnat rikta sig både till barn och vuxna när det gäller dessa hemska brott. Men det gläder mig att det kommer en massa förslag. Vi får till och med en lista, vilket jag tackar för. Jag hoppas att dessa förslag kommer mycket snabbt, eftersom de behövs. Vi får inte nöja oss med bara en handlingsplan, som i sig är bra eftersom problemet har beskrivits. Men det är just lösningarna på problemet som vi egentligen behöver ta en större diskussion om. Där tror jag att vi också kan komma överens.
Jag vill också gå in på frågan om handlingsplanen. Det är jättebra att den är övergripande och att det kommer skarpa förslag. Men till syvende och sist hamnar vi vid det som min kollega Roger Haddad tog upp, nämligen vem som ska utföra arbetet. Det är naturligtvis våra poliser ute på fältet som ska göra detta. Då vill det till att man ser hela rättskedjan på något sätt, och i synnerhet de som ska utreda detta.
Jag kommer från Polisregion Syd, som just nu bågnar under trycket av en mordvåg, en våldtäktsvåg etcetera. Jag känner att det finns en viss passivitet både från rikspolischefen och tyvärr från inrikesministern när det gäller att hjälpa till med detta. Det är helt enkelt kris i just Malmö, där det är så många skjutningar. Då kommer man tillbaka till att det behövs fler händer, alltså mer resurser och fler poliser. Det måste man också ta hänsyn till när man lägger fram en handlingsplan och när man sedermera lägger fram skarpa förslag, alltså att det inte bara går att lägga fram förslagen. Någon ska också utföra detta arbete. Just nu är det en brist inom polisen; det är för få poliser. Vi har yrkat på att det ska bli fler poliser. Jag vill höra vad Sanne Lennström säger om just detta.