Fru talman! Jag tycker på samma sätt som Hans
Stenberg att det går fruktansvärt långsamt på detta
område, liksom på många andra. Man tycker att det
finns enkla lösningar. Ändå tar det väldigt lång tid.
Det finns tre huvudmöjligheter för att arbeta vida-
re. För det första kan man försöka sprida systemet
med hamn- och farledsavgifter till andra länder. Det
innebär att det blir billigare för redarna att använda
bra miljöbränslen. Orsaken till att det är dyrare i dag
är naturligtvis att mycket små kvantiteter efterfrågas.
Om man kan få upp efterfrågan genom olika stimu-
lanser kommer priset på bunkeroljan att gå ned.
För det andra kan man fortsätta arbeta i enlighet
med vårt arbete för EU:s svaveldirektiv. Där finns
bestämmelser om att bränslen som omfattas ska ha en
svavelvikt under 0,2 %. Det finns ett fartygsbränsle,
marint dieselbränsle, som omfattas av direktivet. Här
har kommissionen i direktivet uppmuntrats att åter-
komma med förslag på åtgärder för att minska utsläp-
pen i övrig marin olja. Man arbetar med det för när-
varande inom ramen för det som kallas CAFE, Clean
Air for Europe-programmet.
Den tredje framgångsvägen är att arbeta vidare
inom IMO, den internationella sjöfartsorganisationen.
Där har Sverige varit starkt drivande i arbetet med
den sjätte bilagan till sjöfartens miljökonvention, den
s.k. Marpol, som behandlar utsläpp till luft. Där finns
ett generellt tak på 4,5 viktprocent svavel. Bilagan
innebar dessutom att Östersjön har utsett till ett speci-
ellt kontrollområde med en högsta tillåten svavelhalt i
bunkerolja på 1,5 viktprocent. Sverige driver med
god framgång att även Nordsjöländerna ska omfattas
av begränsningarna.
Tyvärr måste den sjätte bilagan, som skulle vara
ett stort steg på vägen mot det som Hans Stenberg
och jag är ute efter, ratificeras av 15 stater, minst
50 % av världshandelstonnaget. För närvarande har
endast Sverige, Norge och Singapore, 9 % av världs-
handelstonnaget, ratificerat bilagan. Vi försöker att
driva på övriga EU-länder att ratificera. Det verkar
som om det arbetet ska kunna ha framgång. Men det
tar lång tid, som jag sade i inledningen och som Hans
Stenberg också var inne på. Det gäller tyvärr det
mesta av internationellt miljösamarbete.