Fru talman! Det är av största vikt för förtroendet för rättssamhället att rätt personer blir dömda för brott de har begått och att de får ett väl avvägt straff. Här föreslår regeringen ett förtydligande angående kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder så att rätt straff kan utdömas.
I propositionen föreslås ett förtydligande i rättegångsbalken av när kroppsbesiktning får göras för att utreda den misstänktes ålder. Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder ska få göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott som kan leda till fängelse. En förutsättning ska vara att den misstänktes ålder har betydelse för om straff får dömas ut eller för påföljdsfrågan i övrigt.
När den misstänktes ålder är okänd har sedan länge tillämpats en ordning där reglerna om kroppsbesiktning i rättegångsbalken har använts för att utreda om den misstänkte är straffmyndig och för andra situationer där åldern har betydelse för påföljdsfrågan. Resultatet av dessa bedömningar har därefter tillsammans med annan utredning åberopats i domstol.
Högsta domstolen har dock genom ett avgörande slagit fast att det inte finns lagstöd för att utföra kroppsbesiktning för detta ändamål. I beslutet anförs att bestämmelsens ordalydelse tar sikte på vad som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. Detta bör enligt Högsta domstolen förstås så att omständigheterna kan få betydelse som bevisning eller på annat sätt bidra till utredningen av gärningen eller vem som har begått den. Omständigheter som har betydelse för påföljden, till exempel den misstänktes ålder, omfattas däremot inte av ordalydelsen, enligt Högsta domstolen.
Det är centralt att det finns en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna, eller i sista hand domstolarna, att få till stånd en medicinsk åldersbedömning om den misstänktes ålder är oklar. Annars måste myndigheterna många gånger förlita sig på den misstänktes egna uppgifter om sin ålder. Det finns då en betydande risk för att allvarliga brott inte utreds eller att åklagaren inte kan uppfylla sin bevisbörda eller utredningsskyldighet med följden att åtal inte kan väckas eller att ett väckt åtal ogillas. Följden kan också bli att dömda får mindre ingripande straff än vad de skulle ha fått om åldern hade kunnat utredas närmare. En sådan ordning skulle många gånger leda till stötande resultat, inte minst mot bakgrund av de intressen målsägandena har av att brott blir utredda och lagförda. Det gäller i synnerhet när det är fråga om mycket allvarlig brottslighet. Det är också olämpligt att vuxna personer som dömts för ett allvarligt brott placeras tillsammans med barn på slutna ungdomshem på grund av att åldern inte har kunnat fastställas.
Det finns i dag inte någon metod för medicinsk åldersbedömning som kan bestämma en individs exakta ålder. Både Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta med att se över metoderna och att öka kunskapen.
Även om en medicinsk åldersbedömning inte med exakthet kan säga vilken ålder den misstänkte har är den en viktig pusselbit i kartläggningen av frågan. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. När Rättsmedicinalverket uttalar sig om en persons ålder uttalar sig myndigheten aldrig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Den osäkerhet som finns i bedömningen har också domstolen att beakta i sin bevisvärdering.
Mot den bakgrunden föreslås därför att ändamålet för kroppsbesiktning ska kompletteras så att det uttryckligen framgår av rättegångsbalken att kroppsbesiktning får göras för att utreda den misstänktes ålder i det fall den har betydelse för om påföljd får dömas ut eller har betydelse för påföljdsfrågan i övrigt.
Kompletteringen innebär endast en uttrycklig lagreglering av det som i den praktiska tillämpningen ansågs gälla innan Högsta domstolen kom med sitt beslut. Det är alltså fråga om att återställa rättsläget till hur det tidigare uppfattades på denna punkt. Någon utvidgning av möjligheterna att besluta om kroppsbesiktning i förhållande till vad som ansågs gälla är enligt regeringen inte avsedd.
Legalitetsprincipen, behovsprincipen, ändamålsprincipen och proportionalitetsprincipen kommer, liksom tidigare, att vara vägledande vid tilllämpningen.
Enligt utskottet är det av stor betydelse att det finns en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna eller domstolen att i sista hand få till stånd en medicinsk åldersbedömning om den misstänktes ålder är oklar. I annat fall finns en betydande risk för att allvarliga brott inte utreds eller att åklagaren inte kan uppfylla sin bevisbörda eller utredningsskyldighet med följden att åtal inte kan väckas eller att väckt åtal ogillas.
Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)