Fru talman! Det handlar inte bara omedelbart om personer som är i den här åldern, till exempel de som är under 18 år och är barn. Det kan handla om vuxna människor som har begått brott tidigare. Det kan vara ett väldigt allvarligt brott som inte har preskriberats. Om det inte är bekant hur gammal personen är, då personen inte är född i landet och det inte finns födelsebevis eller någonting annat, kan det bli fråga om att fastställa åldern när personen är vuxen. Begick man brottet innan man hade fyllt 15 år eller inte? Då är själva åtgärden, kroppsbesiktning för att utröna åldern, någonting som kommer när man är vuxen.
När det gäller barnperspektivet: Det är fullständigt självklart att man är barn om man är under 18 år. Det kommer till uttryck i lagstiftningen på väldigt många ställen. Vi har aldrig haft någon annan uppfattning än att vi ska ha en straffmyndighetsålder på 15 år. Vi har också särskilda regler för hur man mäter straff för dem som är under 21 år i dag. Det pågår en diskussion om huruvida man ska ha lägre straffmätningsvärde för dem som till exempel är allvarligt kriminella och fullt medvetna om vad de gör men är 20 år gamla. Det finns då också andra regler i brottsbalken för att göra bedömningar av om personen hade den mognad som är rimlig och som människor i allmänhet har när de har gjort någonting. Det kan vara fråga om ålder. Det kan också vara funktionsstörningar, nedsatt intellektuell förmåga eller någonting annat. Jag tror inte att Vänsterpartiet och Linda Snecker riktigt har tänkt igenom när det här så att säga kan uppkomma.