Herr talman! Åhörare! Först och främst vill jag
tacka finansministern för svaret. Det här är en fråga
som sträcker sig över flera departement. Jag visste
därför inte riktigt vem jag skulle interpellera. Jag
valde finansministern, eftersom finanserna egentligen
greppar över alla områden.
Finansministern har redan råkat ut för jordbruks-
debatt och bostadsdebatt här i eftermiddag. Jag upp-
skattar att finansministern nu inte bara tar upp de
skattepolitiska effekterna utan också de utbildnings-
politiska och de arbetsmarknadspolitiska effekterna.
De senare låg kanske inte så långt borta.
Jag vill börja med att kommentera skattepolitiken.
Finansministern antydde att skattenivån är den riktiga
med tanke på de offentliga utgifter vi har. Det är en
synpunkt som jag i sig inte delar. Men den debatten
har finansministern haft med Karin Pilsäter, så den
lämnar jag därhän här och nu.
Samtidigt tycker jag att det känns som om fi-
nansministern tar ganska lätt på situationen med
framför allt marginalskatteeffekterna. Jag är tämligen
övertygad om att de bidrar till att både nyutbildade
svenska ungdomar med t.ex. civilekonomexamen
eller civilingenjörsexamen och andra högutbildade
akademiker flyttar utomlands.
Vi är helt överens om att det är bra med interna-
tionellt utbyte. Men jag anser att det sker i en riskabel
utsträckning och att trafiken tillbaka är alltför tunn.
Så pass många har jag personligen träffat att jag vet
att vårt skattesystem bidrar till att vi har en nettout-
flyttning av högutbildade akademiker.
Riksdagen inklusive socialdemokraterna har be-
slutat att ge skattelättnader till utländska experter. Det
hade väl inte varit nödvändigt om inte finansminis-
tern insett att vi har ett problem i det avseendet. Slut-
satsen borde bli att skatterna generellt bör ses över för
alla svenskar. Bl.a. bör till en början ingen ha en
marginalskatt överstigande 50 %, dvs. att vi har hälf-
ten kvar.
När det gäller utbildningen ser jag två grupper
som vi diskuterar. Det är dels svenskar med högsko-
leexamen, som jag har tagit upp, dels invandrare med
motsvarande utbildning. Allas arbete i ett samhälle är
självklart viktigt. Men det är ingen tvekan om att just
dessa grupper har en positiv dragkraft i det svenska
samhället och har stor betydelse för vårt välfärdssam-
hälle.
Om vi börjar med den svenska gruppen menar fi-
nansministern att det är nödvändigt att också beakta
inflyttningen för att få en mer fullständig bild och inte
bara se på utflyttningen. Men de siffror jag har och
redovisar är nettosiffror. Inflyttningen är alltså med-
räknad. Här måste ha skett en missuppfattning.
Även om det i dag sker en återinvandring är den
inte i paritet med migrationen. För att ta civilingenjö-
rer som exempel var det en positiv balans i migratio-
nen kring år 1990. Men sedan år 1991 är det inte det
enligt de uppgifter jag har. Samma är förhållandet för
ekonomer och, fast inte lika tydligt, även för läkare.
Sedan tar finansministern upp rekrytering av hög-
skoleutbildade från utlandet till den svenska arbets-
marknaden. Jag blev lite förvånad över det. Jag trod-
de att under senaste tioårsperioden handlade invand-
ringen i stort sett bara om flyktingar. Någon arbets-
kraftsinvandring kände jag inte till.
Beträffande de som kommer som flyktingar är det
många som återvänder till hemlandet så snart skälen
till flykten är över. Ser vi till totalen har vi en net-
toutvandring även av högskoleutbildade invandrare.
Finansministern skriver i sitt svar: "Alla nivåer
inom det svenska utbildningsväsendet är nu engage-
rade i att på olika sätt bidra till förbättrad sysselsätt-
ning bland personer som flyttat till Sverige." Formu-
leringen är ganska svepande. Men jag hoppas inner-
ligt att finansministern har rätt i det. De behövs verk-
ligen.
Bl.a. måste vi se till att vi blir bättre på att jämföra
kunskaper i Sverige med kunskaper som inhämtats i
ett annat land, s.k. validering av examina och betyg.