Herr talman! Lennart Kollmats har frågat mig vil-
ka åtgärder jag avser att vidta för att minska utflytt-
ningen av akademiker från Sverige.
Bakgrunden till Lennart Kollmats fråga ges av en
artikel på DN-debatt som hänvisar till en rapport som
enligt Kollmats visar på en stor utflyttning av akade-
miker från Sverige. Baserat på denna rapport hävdar
Kollmats att det krävs förändringar i den politik som
leder till en sådan utflyttning.
Först vill jag stanna vid två inledande och avgö-
rande frågor; dels hur vi ska se på ökad rörlighet över
gränserna, särskilt för högutbildad arbetskraft, dels
vad vi faktiskt vet om flyttningsströmmarna.
I den första frågan kan konstateras att Sveriges
välstånd bygger på ett omfattande internationellt
utbyte, stort tekniskt kunnande och framgångsrika
exportföretag. Globaliseringen innebär nya möjlig-
heter, inte minst för det svenska näringslivet, men
kräver också goda kunskaper om omvärlden. I detta
perspektiv är en ökad rörlighet över gränserna för
exempelvis högutbildad arbetskraft något positivt.
Det är bra att unga människor ser sig om i världen.
De flesta som bosätter sig i utlandet flyttar tillbaka
efter några år och tar då med sig värdefulla kunska-
per. Men för att vi ska kunna tillgodogöra oss kun-
skaper om och perspektiv på omvärlden är även det
nödvändigt att de som är födda utomlands och som
ofta har mycket svårt att få ett arbete som motsvarar
utbildning och kvalifikationer - något som också
Lennart Kollmats noterar - integreras bättre på ar-
betsmarknaden.
Den rapport Lennart Kollmats indirekt refererar
till har ännu inte offentliggjorts och jag kan därför
inte värdera de nya siffror Kollmats talar om. Inom
Utbildningsdepartementet har dock under 1990-talet
gjorts analyser, baserade på SCB-statistik, av flytt-
strömmarna som ger en annan bild. Kollmats fokuse-
rar på utflyttning av svenska akademiker. Men det är
naturligtvis också nödvändigt att beakta inflyttningen
för att få en mer fullständig bild. Då kan konstateras
att de högskoleutbildade som rekryterades från utlan-
det till den svenska arbetsmarknaden var ungefär lika
många som de som flyttade till utlandet.
En ökande andel av de svenskar som flyttar ut
återvänder till landet. Detta kan förklaras av kon-
junkturuppgången under andra hälften av 1990-talet.
För hela 1990-talet präglades migrationen av stora
svängningar men med ganska konstanta nettotal för
svenskfödda och med stor invandring av flyktingar
särskilt under 1993 och 1994. Det senare bidrog till
ett ovanligt stort tillskott av högutbildade till landet.
Under 1999 har rörligheten mattats av.
Som jag inledningsvis konstaterade finns det trots
stor efterfrågan på arbetskraft fortfarande många utan
arbete bland personer som invandrat till Sverige.
Många av dem har en kortare utbildning än den som
arbetsgivarna kräver. De politikförändringar som
Lennart Kollmats efterlyser har i denna del redan
inletts. Alla nivåer inom det svenska utbildningsvä-
sendet är nu engagerade i att på olika sätt bidra till
förbättrad sysselsättning bland personer som flyttat
till Sverige.
Lennart Kollmats tar avslutningsvis upp skatterna,
som är det område jag har det direkta ansvaret för.
Givetvis är det angeläget att det råder goda skatte-
mässiga villkor för arbete och utbildning i Sverige.
Samtidigt bör skattenivåerna, särskilt deras betydelse
för arbetskraftens rörlighet över gränserna, relateras
till exempelvis kvaliteten på de offentligt tillhanda-
hållna tjänster som finansieras genom skatterna. På
skatteområdet vill jag i likhet med Lennart Kollmats
ändå påminna dels om den inkomstskattereform som
inletts och i och med nästa år genomförts till hälften,
dels om den utredning som nyss har påbörjats kring
internationaliseringens betydelse för svenska skatte-
baser och svensk framtida skattestruktur. Genom
denna utredning kommer vi att få ett bättre underlag
för att bedöma skatternas betydelse för rörligheten
över gränserna bl.a. för den högutbildade arbetskraf-
ten.