Fru talman! Det är glädjande att det nästan känns som att Ulla Andersson ansluter sig till att man ska ha en direktion som tänker fritt och högt och där kanske inte alla tänker och tycker lika, där man har den dynamiken. Vissa oroar sig över att inte alla direktioner har kommit fram till samma slutsats. Jag tycker snarare att det skulle vara mer oroande om de alltid kom fram till samma slutsats. Det är fördelen med att ha en oberoende riksbank. Då är det inte direktiv från finansministern eller liknande som beroende på om det är valår eller någonting annat påverkar vilken ränta det ska vara, utan då är det landets bästa experter som närmast i seminarieform kommer fram till vad man kan sätta för penningpolitik.
Det är viktigt med uppdelningen och penningpolitikens begränsningar. Strukturella frågor är inte frågor för penningpolitiken, utan för finanspolitiken. Det är det som vi har att besluta om i den här kammaren. Vi ska föra den ekonomiska politik som leder till den sysselsättning som vi eftersträvar. Penningpolitikens uppgift och verktyg är till för att reglera på marginalen utgående från utvecklingen i ekonomin och konjunkturen. Att penningpolitiken kan lösa alla problem är en uppfattning jag icke delar.