Fru talman! Tack, ledamoten, för klargörandet om att välfärdsbrottslighet och företagande inte är samma sak. Jag tycker att detta är oerhört viktigt och inte går att poängtera nog i den här debatten. Ofta blir det en misstolkning – kanske med flit.
När det gäller vinster i välfärden är vinst i ett företag ett tecken på effektivitet. Att mer resurser går åt i en process gör inte nödvändigtvis att mer nytta genereras. Att kommunal verksamhet inte mäts med vinst är ett problem. Jag säger det jag började med att säga igen: Det vi borde ägna oss åt är kvaliteten i utförandet. Det är leveransen som är det viktiga, och att mäta leveransen. Det är att mäta resursåtgång med output. Det genererar en vinst.
Jag vänder mig mot alla delar där vi inte får kvalitet för pengarna, oberoende av om utförandet är privat, kommunalt eller regionalt. Problemet är att vi ägnar oss väldigt lite åt den regionala och kommunala effektiviteten och väldigt mycket mer åt att kräva att inga vinster ska utgå.
Jag växte upp i ett samhälle där vi kunde välja vilken skola vi ville, bara det var den statliga. Det fanns inga andra skolor att välja. Vi i vårt parti började resan med att man faktiskt skulle kunna välja skola. Vi kan ta Nacka som ett gott exempel. Jag tycker att detta är oerhört viktigt.
Att blanda ihop välfärdsbrottslighet, vinster och valfrihet tror jag är väldigt olyckligt. Jag tror att de flesta i vårt land vill kunna välja vilken läkare de ska gå till, och de vill välja utförare för hemtjänsten. Jag tror också att den hemtjänstpersonal som kanske bildar ett eget bolag för första gången ska kunna göra det och leverera nytta till de äldre i den kommunen.