Fru talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande nummer 26 Kommunala frågor . Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 1 som rör det kommunala utjämningssystemet.
När det gäller kommunalskatt är det, som vi har hört, stora ekonomiska skillnader i landet, över 6 kronor. Det är ett bekymmer för jämlikheten i landet. Om vi ska hålla ihop landet och få hela landet att växa kan vi inte ha en så stor skillnad som vi har i dag och som vi har haft under lång tid.
Samtidigt är vi många gånger överens om synen på att försöka få landet att hänga ihop. Men när vi sedan kommer ned på detaljnivå och ska förhandla och besluta om detaljer i hur utjämningssystemet ska se ut blir det lätt lite urvattnat. Och inte nog med det – det är väldigt svårt att tränga igenom. Det finns väldigt många parametrar, och effekten blir inte alltid den man tror – i kombination med att det finns långa övergångsregler som ytterligare vattnar ur det system som vi i dag jobbar med.
Det behövs ett nytag när det gäller skatteutjämningssystemet. Som jag ser det ska vi inte bara lappa och laga och justera i det befintliga systemet, som är svårt att ha en överblick över. Vårt förslag är att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om ett utjämningssystem där man tittar mer på de grundläggande servicebehoven i hela landet och väger in mer av gleshet och stora avstånd. Jag vill även nämna att boende på öar i dag har det lite tuffare att över huvud taget få tillgång till viktiga funktioner. Öarna har inte tillförts tillräckligt mycket medel i det kommunala skatteutjämningssystemet.
Utöver detta gjordes som nämnts här i debatten för två år sedan en neddragning av medlen till kommuner och regioner – i stället för den uppräkning som kommuner och regioner borde få räkna med. Detta är också bekymmersamt. Den neddragningen slår just mot de kommuner som har det allra tuffast – de som upplever den stora skillnaden på 6 kronor och ligger i det häradet. Det höga skattetrycket är inte på något sätt kopplat till en bättre service. Tvärtom har dessa kommuner ofta väldigt svårt att leverera bra välfärd, skola, sjukvård och så vidare.
De här delarna måste in i systemet. Om man som kommun ”ligger fel” är man till slut nere på skolan och välfärdssystemen i de prioriteringar som man måste göra. Men innan dess gör man ju många gånger prioriteringar som innebär att man plockar bort satsningar i kommunen. Man kanske exempelvis hade behövt ha lite mer industrimark till företag som ska etableras. Men sådana satsningar har ju försvunnit för länge sedan när det är fråga om att över huvud taget uppnå en grundläggande bra service till sina invånare. Det behövs ett omtag om vi ska få hela landet att växa.
Sedan är det också fråga om hur man beskriver den kommunala ekonomin. Vi har i dag en kommunallag som tillåter att man plockar bort vissa delar och inte inkluderar dem i ekonomin. Om vi ser att en kommun går med plus, fru talman, har man ofta inte räknat in den pensionsskuld som många kommuner har – den ligger utanför. Skulle vi räkna in pensionsskulden skulle vi många gånger se minus i kommunerna. Jag tycker att det här är ett sätt att lura både medborgarna och sig själva vad gäller det ekonomiska läget i kommunerna.
Vi har i dag pratat om etablering av friskolor och om vi ska ha privata eller kommunala skolor. Den diskussionen tycker jag att vi är färdiga med. Vi är för privata friskolor. Men det finns en problematik som jag vill lyfta in och som har att göra med att privata friskolor går in i kluster. Man köper och säljer de här friskolorna mellan sig, och det bildas någonting annat som inte var känt från början. Kanske är det till och med en ägandeform med en utländsk ägare som har syften som inte riktigt är kända; vi vet inte vad de vill med de här skolorna. Vi bör se över detta och till och med begränsa det, så att det inte kan ske i den omfattning som vi ser i dag.
När det gäller prioriteringarna måste man lita på kommunerna, vilket innebär att ge generella medel till kommunerna. Kommunerna själva är bra på att avgöra vad som är de rätta prioriteringarna för just den egna kommunen. Dagens detaljreglering, som kräver väldigt mycket administration, måste vi bort från.
Fru talman! Jag känner att vi redan har debatterat mycket av det som jag hade tänkt nämna. Vi har också haft replikskiften. Jag avslutar därmed mitt anförande.
(Applåder)