Herr talman! Det kan kanske vara av värde att litet
grand kommentera det arbete som bedrivs av Hälso-
nätet. Denna verksamhet har, som framgått här, nått
ett mycket gott resultat. Man arbetar med en grupp av
människor som har varit mycket svåra att rehabilitera,
oftast personer som på ett eller annat sätt upplevt sig
ha blivit misshandlade inom vården eller ha blivit
missförstådda av myndigheterna. Det är fråga om
åkommor som ibland är litet svårgripbara både för
läkare och för försäkringskassa, eftersom de är diffu-
sa. Kanske saknas det ibland också tillräcklig kunskap
om vilka effekter olika åkommor egentligen har. Jag
tänker på sådant som whip-lash-skador, fibromyalgi
och liknande saker.
Det är ofta fråga om människor som under mycket
lång tid har gått igenom vårdapparaten och inte känt
att de har fått det stöd som de hade önskat sig. Hälso-
nätet har lyckats med att nå ett mycket gott resultat
just inom den gruppen.
Sådant här skulle jag gärna vilja se litet varstans i
landet. Hälsonätet arbetar i Stockholm, men jag skulle
gärna se en sådan verksamhet också i mitt hemlän. Jag
vet att det finns liknande problem där.
Det är viktigt att det inte växer upp en sådan typ
av detaljregler som inte utgår från lagtexten och inte
heller från regeringens intentioner utan som formule-
ras på vägen från regeringen och ut i systemet. Här
finns en stor grupp människor som vi skulle kunna
hjälpa att återgå i arbete. Det gäller dessutom att
återkomma till ett värdigt liv, att återfå den livskvali-
tet som deltagandet i arbetslivet ger. Detta innebär
naturligtvis också att inte bara dessa personer själva
utan också människor i deras omgivning, familjer och
anhöriga, mår bättre.
Det är alltså en stor social välgärning som görs i
det här arbetet. Jag skulle som sagt gärna se att det
kunde vidareutvecklas. Jag är därför, fru statsrådet,
väldigt tacksam för det svar som har lämnats. Det ger
en antydan om att det här sättet att jobba är eftersträ-
vansvärt och att man bör försöka komma längre på
den här vägen. Det är också viktigt att det går ut be-
sked om att ettårsgränser och liknande regler som inte
är grundade på lagstiftning inte får tillämpas in absur-
dum.