Fru talman! Det är i så fall mycket viktigt att få
säga att vi uppskattar det arbete som LP-stiftelsen har
gjort och att det absolut inte är någon principfråga, att
vi på något sätt skulle vara emot den missbruksvård
som bedrivs av ideella organisationer eller samman-
slutningar av detta slag. Tvärtom kan de uppvisa
mycket goda resultat. Det här är ju en komplicerad
historia eftersom LP-stiftelsen hade köpt tre mycket
stora anläggningar just under den tid då efterfrågan på
institutionsplatser minskade. Här handlar det också
om en bedömning. Vad kommer man att klara av inför
framtiden? Hur mycket har man tagit på sig? Och hur
skall man se till att ekonomin inte blir så dålig att man
i så fall måste återkomma redan nästa år och säga att
man behöver hjälp? Det har man nämligen gjort under
de senaste åren. Också en borgerlig regering uppvak-
tades vid ett flertal tillfällen av LP-stiftelsen, men den
kunde inte gå in på annat sätt än med visst projekt-
stöd. Det har också vi gjort med 3 ½ miljon kronor.
Det som Venantius gjorde på slutet enligt de uppgifter
som jag har fått var att man ville ha en långsiktig
lösning och se till att det fanns en ledning som kan
klara det ekonomiska ansvaret.