Herr talman! I god och mycket bred enighet föreslår konstitutionsutskottet reformer som innebär att vi stärker och samlar vårt land. Alla partier, med något undantag, är med på alla detaljerna, även vad gäller ordensväsendet. Då är frågan hur man nalkas detta. Är det mossigt eller är det en reform?
Jag vill ta mitt eget parti som exempel. Kristdemokraterna kom in i riksdagen 1991 och har inte varit med om de strider som har varit 1905, 1914 och i början på 70-talet, som ledde till Torekovsöverenskommelsen, utan vi har att ta ställning till den verklighet som är nu. Då omfattar Kristdemokraterna Torekovsöverenskommelsen med övertygelse och entusiasm och menar att det är ett bra sakernas tillstånd.
Kungen är en historisk och enande symbol som går tusen år tillbaka i vår historia. Det är inte fel, för att uttrycka det så, utan det är väldigt rätt att han, eller hon om det är en drottning, får förena vårt land ovanför alla politiska motsättningar och åsikter och representera det utåt. För detta behöver vi samla oss och utrusta kungen, eller drottningen när så är, med redskap för att kunna representera och utföra sina uppgifter på ett bra sätt.
Jag menar att man ska se denna reform som ett led i att stärka vår gemenskap med kungen som samlande symbol för landet i en tid när omvärlden är osäker. Främmande makt övar på ett aggressivt sätt, och vi har populism inom vårt eget land. Då behöver vi allt som samlar, och kungen samlar oss uppenbarligen. Och vi är allesammans enade om Torekovsöverenskommelsen, som säger att kungen inte har någon politisk makt men däremot mandatet och makten att förena oss och stå upp för Sverige gentemot vår omvärld.
Att fira en tillfällig flaggdag låter väl jättebra. Det ställer sig Kristdemokraterna, liksom övriga partier, med entusiasm bakom. Vi är stolta och tacksamma för 100 år av full demokrati. Visst fanns det delar av det tidigare. Det har många år dessförinnan funnits demokrati i mindre sammanhang, dock inte i staten. Men när nu Sverige har haft demokrati med både mäns och kvinnors rösträtt vill vi vara med och fira det, och en tillfällig flaggdag för att fira demokratins hundraårsjubileum är vi gärna med på.
Det är också rimligt att vi ser över kungahusets storlek och apanaget, att vi försöker fokusera på att ge statschefen de redskap som behövs när det handlar om apanaget och inte sprider ut det till en växande skara och därmed inflaterar statsskicket. Vi ställer oss bakom översynen.
När det gäller ordensväsendet skulle man kunna argumentera att det är mossigt. Kristdemokraterna har inte varit med om att vare sig införa, avskaffa eller begränsa det. Men vi ställer oss helhjärtat bakom den föreslagna reformen. Varför då? Jo, därför att det är bra att staten uppmuntrar, erkänner och lyfter fram människor som gör något utöver det vanliga. Hur ska man då göra det i så fall? Ska man, som med Nobelpriset, ge mycket pengar till någon som har gjort någonting speciellt? Har man verkligen gjort någonting utöver det vanliga kan det kanske inte mätas i pengar - ingen skugga över Nobelpriset. Däremot kan man på ett sätt som är allmänt vedertaget hedra med en medalj, med en orden, med en erkänsla. Vad ligger bakom detta? Jo, vår gemensamma bekräftelse att det du gjorde var bra, att vi står bakom det och vill tacka dig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.
Det går inte att jämföra detta med att hedra någon med ett konstverk eller en kristallvas. Detta är på en helt annan nivå. Här handlar det om att hedra någon för berömvärda insatser, och det stärker ytterligare kungens ställning. Hur då? Jo, kungen får möjlighet att å hela statens vägnar hedra någon. Varför då? Kungen delar ut ordnarna, och det är en god sak. Han gör det med Nobelpriset, och han gör det med ordnarna men på den valda regeringens uppdrag.
Därmed tycker jag att kungen på något sätt framstår som en tydligare förenande länk bakåt i historien men också framåt inför påfrestningar som vårt land kan komma att utsättas för.