Herr talman! Tidigare talare har gått igenom rätt mycket i utskottsinitiativet om det offentliga belöningssystemet, flaggdagarna och begränsningen av antalet tjänstgörande i kungahuset. Jag kommer att reflektera lite ytterligare över detta.
Tidigare fanns en automatisk begränsning av kungahusets storlek genom vad vi i dag tycker väldigt föråldrade bestämmelser om arvsföljden. Dels hade vi inte kvinnlig tronföljd, dels hade vi en bestämmelse om att man inte fick gifta sig med tredje mans dotter, det vill säga någon som inte tillhörde ett furstehus. Då skulle man åka ur arvsföljden.
När man tillämpar successionsordningen på det sättet begränsas kungahuset ganska rejält. Jag kan som exempel ta Gustav VI Adolf, som hade många söner. En av dem fick till och med avstå från att gifta sig för att det skulle finnas någon prins vid sidan av vår nuvarande kung, vilket ledde till en personlig tragedi. Alla hans bröder blev av med både Serafimerorden och titlar för att de gifte sig av kärlek. Så såg successionsordningen ut. Då begränsades kungahuset automatiskt, och man hade inte bekymmer med att apanaget skulle spridas ut till för många.
När den ryske tsaren på 1800-talet såg att den ryska kejsarfamiljen växte ofantligt och att den ryska statskassan utsattes för omfattande hot av ett alltför stort kejsarhus insåg han att en begränsning var nödvändig. När vi nu ser följderna av de moderniseringar av vår successionsordning som har skett måste vi inse detsamma. Landskapen räcker snart inte till åt alla hertigar och hertiginnor, och att återerövra Finland för att få hertigdömen så att det räcker är inte en lösning. I stället ligger nog lösningen i en begränsning av kungahusets storlek.
Ska vi ha en legitimitet för vårt nuvarande statsskick, och vi står som bekant bakom Torekovsöverenskommelsen, måste vi också värna denna legitimitet. Det kräver att vi även måste se de problem som växer fram som en följd av de förändringar som har gjorts i successionsordningen.
En annan fråga som har diskuterats är de allmänna flaggdagarna. Traditionellt sett var de allmänna flaggdagarna i huvudsak av religiös härkomst eller knutna till kungahuset. Flera partier har tryckt på om nya flaggdagar, och nyligen infördes veterandagen.
Ska vi införa nya flaggdagar som högtidlighåller lämpliga saker i samhället måste vi vara beredda att se över vilka av de traditionella kungliga och religiösa flaggdagarna vi kan avstå från. Då bör vi fundera på om det vid ett tronskifte är rimligt att pojken från Ockelbos födelsedag och namnsdag ska bli flaggdagar. Det känns inte så för en modern svensk. För systemets legitimitet är det då också rimligt att vi ser över bestämmelserna för de allmänna flaggdagarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.
Det ordensväsen som fanns fram till 1970-talet var obsolet. Blev man byrådirektör fick man en vasatrissa, steg man upp en tjänstegrad fick man ett band att sätta på tvären och steg man upp en tjänstegrad till fick man något till halsen också. Detta blev lite löjeväckande, och belöningssystemet tappade i respekt.
Runt om i världen finns dock denna typ av belöningssystem, och ganska många kommuner i Sverige delar ut medaljer. Från min tid som kommunalråd vet jag att människor som brinner för en fråga i en förening eller liknande sätter stort värde på att få en sådan medalj.
Jag har själv fått en finländsk orden för insatser för finska språket i Sverige. När den finska presidenten hörde av sig till mig om det - det gjorde inget att det var en vecka före en valdag i en stad med 20 procent finsktalande; det var helt okej - var det väldigt glädjande och en erkänsla för en arbetsinsats.
Jag tror att det finns anledning att fundera över om vi inte kan uppmärksamma händelser på ett lämpligt sätt.
Som en kompensation för ordensväsendets avskaffande har det växt fram en ganska oreglerad flora av medaljer inom försvaret och regeringen. Även kungens Serafimerorden har fått en annan betydelse än vad den tidigare hade. Det finns anledning att se över hela denna flora i samband med översynen, även om det är ett ordensväsen av ett mer modernt snitt.
Jag yrkar bifall till KU:s förslag.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)