Herr talman! Jag kan inte uppfatta Socialdemokraterna och Anna-Lena Sörenson på annat sätt än som ganska nöjda, trots att vi just nu har växande vårdköer i Sverige. Vi har personalflykt. Jag vet inte vilken nyhetskanal Anna-Lena Sörenson slår på. Men det spelar ingen roll vilken kanal man väljer på radion eller tv:n eller vilken tidning man läser. Överallt handlar det om personalflykt inför sommaren och om hur vårdarbetsgivarna stenhårt jobbar med att se till att vårdens medarbetare kommer att finnas på plats i sommar för att hjälpa patienterna.
Då går det inte, Anna-Lena Sörenson, att stå här och bara säga att allt rullar på, att jag inte behöver vara orolig och att vi lade fram bra förslag. Detta duger inte, Anna-Lena Sörenson.
Moderaterna och allianspartierna tar gärna en match om resurser till välfärden. Under åtta år i regeringsställning tillförde vi 57 miljarder till hälso- och sjukvården och välfärden. Moderaterna har presenterat ett saftigare och ambitiösare budgetalternativ än regeringen har gjort, eftersom vi har lagt 20 miljarder mer till kommuner och landsting. Det är ju där ute vården sker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor
Man måste alltså lägga ihop utgiftsområde 9 och utgiftsområde 25 i budgetpropositionen för att förstå vad som satsas på svensk hälso- och sjukvård. Moderaterna satsar 20 miljarder mer på svensk hälso- och sjukvård än regeringen under kommande år.
Jag valde att i mitt anförande ställa två tydliga frågor till Socialdemokraterna. Och med anledning av de beslut som troligtvis kommer att fattas här i riksdagen om några timmar vill jag vara tydlig gentemot Anna-Lena Sörenson: På vilket sätt avser Socialdemokraterna att komma tillbaka till riksdagen för att stärka patientens ställning och stärka valfriheten och vårdvalet i svensk hälso- och sjukvård?