Fru talman! Det blev en lite underlig debatt när
Sten Andersson försökte replikera mot mig. Jag tän-
ker över huvud taget inte beröra hans förvirrade in-
lägg utan koncentrerar mig på min och statsrådet
Sahlins debatt.
Jag var redan för ett år sedan med om att presente-
ra slutrapporten om hur man bryter utanförskap. Jag
vet inte om Mona Sahlin har fått den. Jag lämnar
talarstolen för att för säkerhets skull lämna över ett
exemplar av den. Jag tror att det i den står en hel del
som vi skulle kunna enas om vad gäller krafttag som
behöver tas för att man ska komma till rätta med det
utanförskap och den segregation som råder. Där finns
en hel del färdiga förslag.
I Integrationsverkets rapport visas bl.a. genom
Dan Roths forskning att tidig svensk arbetslivserfa-
renhet är den enstaka viktigaste faktorn för möjlig-
heterna att få in en fot på arbetsmarknaden, stanna
kvar där och vara självförsörjande. Sambandet mellan
tidig försörjning, socialbidrag och långvarigt bidrags-
beroende visas också tydligt. Det gäller alltså för oss
att ta gemensamma tag för att kunna hålla människor
borta från socialbidragsberoende.
Jag har tidigare sagt att man bör avskaffa social-
bidragen i den meningen att det blir fråga om en
långvarig försörjning. Däremot tycker jag att man ska
ha någon form av försörjning för de människor som
faller igenom. Det ska naturligtvis vara en rättighet.
Men det bör också bli en rättighet för människor att få
arbeta. Man bör ge kommunerna detta i uppdrag,
kanske med användning av de 60 miljarder som i dag
förslösas på många håll i AMS regi. I motsats till
statsrådet Sahlin tror jag inte riktigt på att den nuva-
rande organisationen med AMS och arbetsförmed-
lingarna kommer att kunna klara det här, utan man
måste kanske agera på något annat sätt.
Ge då pengar och ansvar t.ex. till kommunerna för
att hantera detta, så att de får garantera människor
arbete inom en vecka e.d.! Den socialdemokratiskt
styrda kommunen Skurup har med framgång klarat
detta. Man har i den kommunen på en treårsperiod
halverat socialbidragsberoendet. Jag tycker att vi
skulle titta lite extra på den.
Jag vill fråga Mona Sahlin vad hon tänker göra för
att man i Sverige ska kunna ge människor möjlighet
att försörja sig genom eget arbete i stället för att bli
inlurade i ett bidragsberoende. Är Mona Sahlin be-
redd att pröva nya modeller för att få människor i
arbete? Och vad tänker statsrådet göra för att åtgärda
den bristande samordningen? Det pågår ju ett avtals-
skrivande och ett sammanträdande mellan olika myn-
digheter för lösande av gemensamma problem. Dess-
värre är det väl ofta så att det går åt alltför mycket tid
till överenskommelser, sammanträden och möten. I
stället borde man koncentrera sig så att befogenheter
och pengar följs åt.
På Nya Zeeland har man provat detta. Man har
där slagit ihop socialtjänsten med arbetsförmedling
och försäkringskassa. Är det en väg som statsrådet
Sahlin skulle vara beredd att prova?
När det slutligen gäller sfi-undervisningen är det
gott och väl att det görs en del saker, men det görs för
sakta och för lite. Skulle vi inte gemensamt kunna
pröva en modell där pengarna följer den invandrade,
som då kan få gå igenom en kurs på högskolan eller
på ABF eller på Medborgarskolan? Det skulle då bli
en konkurrens mellan dem som ger sfi-undervisning,
vilket höjer kvaliteten. Är Mona Sahlin beredd att
medverka till något sådant?