Fru talman! Jag får tacka Mona Sahlin för svaret.
Dessvärre är det fortfarande mycket prat och inte så
mycket verkstad. Stadsrådet säger här att regeringen
är väl medveten om problemen. Ja, konstigt vore det
väl annars. Vi är faktiskt många här som uppmärk-
sammat regeringen på problemen år efter år.
Dessutom har regeringen också i sann konservativ
anda samma återkommande formulering i budgetpro-
positionen år efter år om att utvecklingen inom områ-
det inte är tillfredsställande i förhållande till målen.
Så säger man år efter år.
Likafullt görs ingenting som ger verkliga resultat.
Såväl Mona Sahlin som hennes olika företrädare har i
stället slarvat bort varje chans till en förbättring. In-
tegrationsverket visar med statistik i sin rapport att
utvecklingen när det gäller arbete för utlandsfödda
har följt en lång trend från mitten av 70-talet. Från att
ha varit i arbete mer än befolkningen i övrigt sker en
förändring ungefär 1975. Därefter har det gått fort
utför. 90-talskrisen orsakade inte utanförskapet, men
den förvärrade situationen från dålig till urusel, och
efter det har mycket lite hänt. Uppgången i syssel-
sättningen hittills är dessvärre helt obetydlig.
Statsrådet talar om lagstiftning mot diskriminering
på arbetsmarknaden. Det skulle vara intressant att få
veta vilka förbättringar som denna lag har medfört,
om det har blivit några förbättringar eller förändring-
ar. Lagar som kommer till av symbolskäl saknar
praktisk betydelse och är ofta kontraproduktiva.
Fru talman! Vi moderater har i stället för denna
lag länge krävt en sammanhållen lagstiftning avseen-
de diskriminering. Är statsrådet Mona Sahlin här i
dag beredd att utlova att det blir en sådan samman-
hållen lag med tillika sammanhållen ombudsmanna-
funktion?
Statsrådet nämner i svaret att 100 miljoner ansla-
gits för perioden 2001-2003. Vi är nu nästan halv-
vägs inne i denna period, och jag hörde ingenting om
resultatet och hur pengarna har använts. Beror det på
att det inte finns något resultat som åstadkommits
eller beror det på okunskap om utvecklingen?
Vidare nämns överenskommelsen mellan centrala
myndigheter och Kommunförbundet för ett år sedan.
Även den slarvas över utan att vi får veta om över-
enskommelsen inneburit någon förändring för de
berörda människorna. Hela svaret präglas faktiskt av
ett ovanifrån kommande systemperspektiv. När, Mo-
na Sahlin, kommer politiken att innebära reella för-
bättringar för verkliga människor ute i utanförskapets
Kafkaliknande overklighet?
Inte minst statsrådets påstående om sfi är än så
länge bara tomt prat. Redan i vår debatt den 7 no-
vember 2000 då vi stod här i kammaren sade Mona
Sahlin: Där ger jag Göran Lindblad rätt. Det finns
många goda skäl att förändra svenskundervisningen.
Ändå talar statsrådet i dag, snart ett och ett halvt
år senare, bara om att det utvecklas former som tar
större hänsyn till individen. Inte ens jag var först.
Redan Invandrarpolitiska utredningen hade ett förslag
om förändringar av sfi. Dessutom föreslog man en
validering av högskoleutbildningar. Det här förhål-
landet, att ingenting har gjorts, kan inte ens benämnas
politiskt slarv. Det är helt enkelt en total fullblods-
skandal. Varför, Mona Sahlin, ger inte regeringen
verklig makt åt människorna och ger dem rätt att
välja var och hur de ska utbilda sig i det svenska
språket? Varför tas inte resurserna inom högskolor
och universitet till vara? Varför har regeringen inte
tagit till sig Riksdagens revisorers kritik om valide-
ringen?
Vidare har regeringen nu tillsatt en ny utredning
som ska bli klar om ett år. Men snälla statsrådet Sah-
lin, det är väl ändå så att de här frågorna är färdigut-
redda nu? I stället krävs det omedelbart en aktiv och
skarp handling för att få en förändring till stånd.