Fru talman! Den gränsöverskridande handeln med
människor sprids i världen. Människor, framför allt
kvinnor och barn, rekryteras från utsatta miljöer,
transporteras under förnedrande former och säljs
sedan för att utnyttjas i prostitution och för tvångsar-
bete. Enligt Rikskriminalens uppskattningar kommer
mellan 200 och 500 kvinnor varje år till Sverige som
offer för människohandel. De flesta fall som upp-
täckts i Sverige har gällt kvinnor från Central- och
Östeuropa som handlats hit för prostitution.
Det vi i dag debatterar är ett steg på vägen för att
bekämpa den här handeln, där några tjänar pengar på
att köpa och sälja sina medmänniskor. EU:s rambe-
slut, som vi ska fatta beslut om i dag, kräver gemen-
samma minimiregler för att bekämpa människohan-
deln. Arbetet mot människohandeln var en högt prio-
riterad fråga för Sverige under ordförandeskapet i
EU:s ministerråd förra våren. Det rambeslut som vi
nu behandlar är ett resultat av det arbetet och de för-
handlingar som pågått under lång tid. Förhandlingsre-
sultatet stämmer väl överens med Sveriges priorite-
ringar, och det ligger också väl i linje med det inter-
nationella arbetet i övrigt.
Rambeslutet omfattar människohandel som gäller
arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering.
Målsättningen är att skapa nya gemensamma
straffrättsliga minimiregler i alla medlemsstater för
den handel som sker både mellan länderna och inom
länderna. I rambeslutet behandlas bl.a. definitioner av
straffbar människohandel, kriminalisering, påföljds-
frågor, ansvar för juridiska personer och brottsoffer-
frågor. Rambeslutet kommer att vara bindande för
medlemsstaterna.
Från utskottets sida anser vi att handel med män-
niskor är en helt oacceptabel företeelse som måste
bekämpas. Vi vill därför inte vänta med att ta fram
minimikrav för EU:s medlemsländer. Här är det ock-
så viktigt att komma ihåg att rambeslutet ställer upp
minimiregler. De länder som vill gå längre kan göra
det.
I motionen från Miljöpartiet behandlas främst frå-
gan om att samtycke inte ska fria från straffrättsligt
ansvar i något fall av människohandel. Ett samtyckes
straffrättsliga betydelse vid människohandelsbrott
regleras i artikel 1. Är brottsoffret ett barn har ett
samtycke aldrig någon relevans vid den straffrättsliga
bedömningen.
I rambeslutet sägs, när det gäller vuxna offer, att
människohandel är ett brott som begås med använ-
dande av vissa medel. Det gäller bl.a. olika former av
tvång men också missbruk av makt eller av någons
sårbara situation. I rambeslutet slås det fast att ett
offers samtycke till exploateringen inte spelar någon
roll när något av de angivna medlen har använts.
Uppräkningen av medel innebär i praktiken att det
inte krävs tvång. Det räcker med att utnyttja någons
sårbara situation. Användning av någon form av otill-
börligt medel krävs dock. Om offret därefter under-
kastar sig eller "samtycker" ska det inte spela någon
roll.
Straffansvaret för människohandel kommer vi att
behandla senare i vår. Regeringen har lagt fram en
proposition till riksdagen där det föreslås åtgärder för
att stärka skyddet mot mänskohandel för sexuell
exploatering. Jag tycker att vi ska ta debatten om
samtycke när det gäller vuxna när den propositionen
diskuteras här i kammaren.
I dag ska vi se till att rambeslutet om minimireg-
lerna för att bekämpa människohandel godkänns i
vårt parlament, så att vi utan ytterligare förseningar
kan få en gemensam grund inom EU för att bekämpa
handel med människor.
Fru talman! Utskottet vill inte i detta ärende före-
gripa riksdagens bedömning av regeringens proposi-
tion om straffansvaret för människohandel. Frågan
om samtyckes straffrättsliga verkan kommer att berö-
ras i det ärendet. Med anledning av detta yrkar jag
bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag
på samtliga motioner och reservationer.