Fru talman! Detta är en ramlag som har tagits
inom EU men som också fordrar svensk följdlagstift-
ning. Vi i Miljöpartiet anser, som vi har sagt många
gånger förut här i kammaren, att följdlagstiftningen
ska presenteras samtidigt med ramlagen. Nu tar vi
bara en miniminorm, och sedan måste vi ordna den
svenska lagstiftningen utan att här och nu veta hurdan
den kommer att bli. Det är därför jag har en reserva-
tion till detta betänkande, och det är reservation 1
som jag yrkar bifall till, fru talman.
Vi säger alltså inte nej till ramlagen i sig, men
alltså till förfarandet. Ramlagen, som då är minimi-
norm för att försöka förhindra handeln med kvinnor
och barn för sexuella ändamål, är bra i och för sig.
När det gäller barn är lagstiftningen i ramlagen till-
fyllest, men inte när det gäller kvinnor, och det är där
vi i Miljöpartiet vill att vi ska gå längre i den svenska
lagstiftningen.
Det finns nu ett kryphål, nämligen formuleringen
om att samtycke från kvinnans sida ska bedömas i
vissa fall. Vi vill att samtycke ska sakna betydelse,
liksom vi i Sverige har gjort när det gäller prostitutio-
nen. Det är mannen som köper de sexuella tjänsterna
som döms, oavsett om kvinnan gett sitt samtycke.
Fokus vill vi alltså, fru talman, ska läggas på handlar-
na, inte på de människor som blir utnyttjade.
Stora svårigheter finns i dag med vittnesmål.
Kvinnorna blir hotade, förföljda etc. om de vittnar
mot handlarna. Om de exploaterade personerna då
säger att de varit med på att bli exploaterade kommer
handlarna undan. Eftersom några länder i EU tillåter
bordeller kommer denna handel inte att stoppas med
hjälp av det här lagförslaget med miniminormer om
de enskilda länderna slopar samtyckediskussionen. I
ramförslaget borde den kriminaliserade gärningen
anses föreligga oavsett om rekrytering, transport och
efterföljande utnyttjande skett med den rekryterade,
transporterade eller utnyttjade personens samtycke.
Vi i Miljöpartiet anser att människohandel inte får
tillåtas i någon form i och med att den reducerar
människor till en handelsvara och innefattar exploate-
ringssyftet. Vi anser att människohandelsbrott ska
föreligga även om kvinnan är medveten om att hon i
ett annat land ska prostituera sig eller på annat sätt
ingå i en exploatering och tror att hon känner till
villkoren.
Vidgas inte paragrafen, fru talman, till att även
omfatta dessa fall så finns det en stor risk för att han-
deln med prostituerade över gränsen blir legal och
kvinnokroppen en handelsvara. Det föreligger också
en uppenbar risk för att dessa utsatta kvinnor direkt
eller indirekt påverkas av sina handlare och agenter
att ge uttryck för fri vilja. Olika metoder kan använ-
das för att uppnå denna frivillighet, alltifrån våld och
hot riktad mot den egna personen eller anhöriga till
olika former av avtalsbildningar som t.ex. leder till
skuldsättning. Kvinnor kan t.o.m. själva anamma
frivillighetsperspektivet i och med att möjligheten att
tjäna stora och snabba pengar kan uppfattas som det
enda alternativet för den som befinner sig i ekono-
misk misär. Detta val är betingat av omständigheter-
na. Detta val kan inte likställas med de val som en
person som har sina materiella och mentala behov
tillgodosedda kan göra.
Oavsett om kvinnorna är införstådda med att de
ska arbeta som prostituerade i den s.k. sexbranschen
eller inte är det gemensamt för de kvinnor som varit
föremål för denna handel att de i slutändan blir tving-
ade, utnyttjade eller lurade och att de är isolerade och
manipulerade. De har fått sina grundläggande
mänskliga rättigheter åsidosatta. Att jämföra män-
niskohandel för sexuella ändamål med modern slav-
handel är ingen överdrift.
Vi vill alltså se en strängare lagstiftning när vi gör
den svenska följdlagstiftningen. Tyvärr har vi redan
fått förslaget från regeringen, och det är inte i enlighet
med det jag säger, utan där är det samtycke som ska
vara norm i vissa fall. Det finns alltså ett kryphål i
den efterföljande lagstiftningen. Det kommer vi att
behandla här senare, men jag vill redan nu markera
hur viktigt detta är. Även remissinstanser som kvin-
nojourer och andra organisationer har pekat på denna
möjlighet för handlarna att undkomma.