Herr talman! Det finns många punkter där man kan lita på Socialdemokraterna. En särskild sådan punkt är att man alltid kan vara säker på att de vill ha höga och helst högre skatter på arbete. På den punkten skiljer sig jag och även mitt parti från Socialdemokraterna.
Vi kan göra upp om olika saker ibland - det skulle kanske vara oftare - men hög skatt på arbete är icke arbetsbefrämjande. Det är min invändning mot det som den ärade ledamoten Raimo Pärssinen pläderade för.
I sak har han dess värre har fel när det gäller om jobbskatteavdraget är något enbart för Sverige. Det finns i ett tjugotal andra länder. Det senaste landet som är på väg att införa det är det socialdemokratiskt styrda Danmark. De gör exakt samma sak som vi i Sverige.
Vi ska bedöma vår skattepolitik ensidigt och inte ta hänsyn till andra, men det är inte korrekt att säga att det inte finns i andra länder.
Det är inte heller korrekt att säga som den ärade ledamoten säger, att det alltid har varit så att pensioner har varit lika beskattade. År 1985, som ligger ganska långt tillbaka i tiden, höjdes grundavdraget för vanliga människor men inte för pensionärer. Det var under ministären Palme.
Jag sade inte man ville detta - jag känner inte till orsakerna till att man gjorde det. Men det föranledde samma debatt, att det blev olikhet i beskattningen. Det tog Socialdemokraterna och Folkpartiet bort i 1991 års överenskommelse. Det finns också en del andra saker.
Mitt största problem är något annat, som jag har sagt tidigare, nämligen att Socialdemokraterna alltid vill ha höga skatter på arbete. Jag tror att ni måste fundera på om det är riktigt att till exempel höja arbetsgivaravgifterna för unga människor. Hur kan det vara arbetsfrämjande?
Jag är beredd att rösta för många skattehöjningar - men inte skattehöjningar som gör det dyrare att anställa unga människor eller andra. Låga skatter på arbete ska vi ha i det här landet.