Fru talman! I detta betänkande föreslås att rätten
till målsägandebiträde utvidgas, så att ett
målsägandebiträde skall kunna förordnas i samtliga
mål om fängelse kan följa på brottet. Stor hänsyn
skall tas till personliga förhållanden och andra
omständigheter, och det skall finnas starkt behov av
biträde.
Vi socialdemokrater tycker att denna utvidgning är
rimlig och angelägen.
När det gäller rättshjälp i mål som skall behandlas
utomlands har praxis varit synnerligen restriktiv.
Nu föreslås i 8 § i rättshjälpslagen att rättshjälp får
beviljas en rättssökande som är bosatt här, om
saken gäller ett brott mot honom eller henne som
motsvarar brott enligt 6 kap. i brottsbalken, alltså
sexuella brott, eller om det finns särskilda skäl för
rättshjälp.
I utskottet råder total enighet om att de som råkat
ut för sexualbrott utomlands måste få möjlighet till
hjälp. Vi har inte heller velat peka ut vilka andra
skäl som kan komma i fråga. Detta har jag ställt
upp på. Men jag vill säga att Rättshjälpsnämnden,
där jag är ledamot, kommer att hamna i svåra
gränsdragningsproblem när man nu tänjer på
paragrafen genom att formulera om den utan att
samtidigt säga vad man avser med ändringen.
Med tiden kommer dock en praxis att utarbetas
som vägledning. Den kommer att bli mycket
restriktiv, om man ser till vad statsrådet anser att
det skall få kosta. Hur har regeringen räknat?
Kostnadsökningen uppskattas till mellan 0,5 och 1
miljoner kronor för rättsligt bistånd till brottsoffer
utomlands.
Hjälpen för den som beviljas rättshjälp skall bestå
av resa, uppehälle och allt som hör till kostnaden
för inställelse vid en utländsk domstol. Som
huvudregel skall gälla att biträdet driver ärendet
från Sverige och uppdrar åt någon jurist på platsen
att utföra det arbete som erfordras i samband med
rättegång eller annan inkallelse. Platsombudet skall
också vid behov ersätta den svenska advokaten.
De ärenden som Rättshjälpsmyndigheten
handlägger avseende familjemål utomlands kostar
sällan under 100 000 kr, oftast omkring 250 000 kr.
Föräldrarna till en flicka som råkade ut för en
våldtäkt i Grekland betalade sammanlagt över
70 000 kr bara för dotterns inställelsekostnad. Tänk
då om våldtäkter begås i Sydamerika eller i
Ostasien!
I länder där våldtäkter inte ses som ett allvarligt
brott brukar det vara svårt att få fram sanningen,
och utredningskostnaderna blir höga. Till detta
kommer tolkkostnader och översättningar.
Dessutom är kostnaderna för juridiska förfaranden
i andra länder generellt mycket stora. Vi tycker att
timkostnadsnormen på 910 kr per timme är hög för
en advokat som driver fallet i Sverige, men det är
det inte om man jämför med många andra länder.
Hur många brottsoffer utomlands tror Ingbritt
Irhammar kan få rättshjälp för 0,5-1 miljoner
kronor, när familjemål, som t.ex. underhållsbidrag
och vårdnad av barn, kostar ca 250 00 kr?
Detta förslag väcker förhoppningar, som inte kan
infrias med de medel som står till buds. Var säkra
på att vi som fattar beslut kommer att finna starka
skäl och behov i de flesta fall! Men vi har bara
pengar till att bevilja en handfull av alla de
ansökningar som vi behandlar.
Varför lägger regeringen gång på gång förslag som
helt saknar konsekvensanalyser?
Utskottsmajoriteten avstyrkte regeringens förslag
om att sänka inkomstgränsen till fyra basbelopp,
eftersom det klart framstod vilka konsekvenserna
skulle bli. I stället sade vi ja till att höja
grundavgiften och tilläggsavgiften för den
rättssökande.
Vad blev resultaten av detta? I domstolarna sitter
man i tio femton minuter och räknar ut
återbetalningsskyldigheten. Det gick på nolltid
innan vi kom med något så krångligt som att
tilläggsavgiften inte bara skall beräknas på
biträdets ersättning för arbete utan på samtliga
rättshjälpskostnader, enligt 9 § andra stycket i
rättshjälpslagen. Den bör dessutom i princip
betalas allteftersom kostnaderna uppkommer.
På Rättshjälpsmyndigheten, som fastställer de
slutliga avgifterna och gör avräkning när ärendena
avslutats, är man också kritisk till detta merarbete.
Vi har inte hört någon som tror att vi har sparat
genom att höja rättshjälpsavgifterna.
Det värsta av allt är att vi verkar vara på väg
tillbaka till den tid då det bara var de fattiga och de
rika som hade ekonomiska möjligheter att till vara
ta sin rätt. En ordentlig analys hade kunnat ge oss
besked om följderna. Det fanns inte heller någon
analys av vad resultatet kunde bli när alla, även
socialbidragstagare, skall betala grundavgiften.
Tidigare kunde advokater själva sätta avgiften till
noll.
Nu fördröjs dessa ärenden, eftersom många
advokater skickar dem till Rättshjälpsmyndigheten
för att handläggare där skall avgöra om rättshjälp
skall beviljas och hur mycket rättssökande skall
betala. Undra på att det blir rundgång och
merarbete! Det förslaget skulle ge en besparing på
6 miljoner kronor, trodde regeringen. Jag ser fram
emot den dag då Rättshjälpsutredningen
presenterar sitt arbete.
Eftersom regeringen inte har gjort någon analys av
vad ändringarna i 8 § rättshjälpslagen kommer att
ge för följder, skall jag drista mig till ett försök. Att
pengarna bara räcker till en handfull brottsoffer
utomlands har jag redan sagt, likaså att
Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden
kommer att få svåra gränsdragningsproblem.
Vi har också advokaterna. Redan i dag ansöker
advokater om rättshjälp i utlandsärenden, något
som det är lönlöst att söka om. De sätter sig in i
ärendet och skriver en ansökan, som avslås av
Rättshjälpsmyndigheten med klar motivering att
rättshjälp inte kan beviljas enligt rättshjälpslagen.
Ändå överklagas det till Rättshjälpsnämnden, där
ärendet avslås av samma skäl.
Nu kommer utlandsärendena att öka markant.
Enligt den nya lagen skall rättshjälp kunna beviljas
vid sexuella brott och när det finns särskilda skäl.
Såväl klienten som advokaten kommer att hävda
att just deras fall stöds av lagen. Brottsoffren som
får avslag måste dock betala för det arbete som
advokaten har lagt ned. Balanserna kommer att bli
högre, ännu högre än vad de är i dag, och
Rättshjälpsnämnden har redan nu så många
extrasammanträden som de två föredragande och
ledamöterna klarar av.
Resultatet av det här förslaget kommer att bli att
kringkostnaderna ökar och kan bli högre än den
1/2 -- 1 miljon kronor som den direkta hjälpen till
brottsoffren beräknas få kosta. Fru talman! jag
skulle inte bli ledsen om det visade sig att jag har
fel i min analys.
I propositionen beräknas de förslag som regeringen
lägger fram kosta 2 1/2 -- 3 miljoner kronor. I
reservation 2 ifrågasätter vi kostnadsberäkningen.
Vi kommer inte att yrka bifall till reservation 2,
eftersom regeringen har gett förslag på finansiering
i budgetpropositionen, vilket var vårt krav i
reservationen.
Det förslag i betänkandet som vi socialdemokrater
motsätter oss är att målsägandebiträdets
behörighet att tillvarata målsägandens intressen i
fråga om skadestånd vidgas i de fall då
skadeståndstalan har avskilts från brottmålet för att
handläggas som ett enskilt mål enligt
tvistemålsreglerna.
I dag kan målsäganden i ett sådant fall ansöka om
allmän rättshjälp för att få juridiskt biträde i
skadeståndsmålet. Det är inte bara Lagrådet som
anser att en obalans mellan parterna uppstår.
Hovrätten över Skåne och Blekinge säger i
remissyttrandet att det är olämpligt att prioritera
skadeståndsfordringar beträffande vissa frågor om
brott och att det är tillräckligt att målsäganden vid
ett avskiljande har rätt till biträde enligt
rättshjälpslagen.
Vari består då obalansen? I brottmål har
målsäganden hjälp av åklagaren och
målsägandebiträdet, och svaranden har hjälp av en
offentlig försvarare. Parterna är relativt jämställda,
utom när det gäller kostnaderna för stödet. När
brottmålet är avgjort har försvarsadvokaten
fullgjort sitt uppdrag. Om svaranden är skyldig får
han eller hon betala grundavgift och tilläggsavgift.
Det är den s.k. återbetalningsskyldigheten.
När skadeståndet tas upp som enskilt mål får
målsäganden enligt regeringens förslag automatiskt
med sig målsägarebiträdet utan kostnad, medan
svaranden kan söka allmän rättshjälp, vilket det
inte alls är säkert att han eller hon får. Av
ekonomiska skäl kan svaranden helt avstå från att
söka rättshjälp, eftersom egenavgifterna har höjts
kraftigt.
Lagrådet ifrågasätter om denna ordning är förenlig
med den viktiga principen om likställighet mellan
parterna i en rättegång. Jag anser, Ingbritt
Irhammar, att det inte är rätt att med öppna ögon
frångå målsättningen ''likhet inför lagen''.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.