Herr talman! Det ökade intresset för historia i vårt
samhälle skapar förväntningar på att den kunskap-
suppbyggnad som sker på våra museer görs tillgäng-
lig för allmänhet och forskare.
SESAM-projektet, som var en tidsbegränsad sys-
selsättningsåtgärd inom kulturområdet och avslutades
1998, har i hög grad bidragit till att arbetet har kom-
mit i gång med att digitalisera samlingarna och göra
dem tillgängliga för fler.
Från början var det Museiutredningen som 1994
uppmärksammade problemet med vård-, registre-
rings- och konserveringsbehoven vid museerna. Att
rädda kulturarvet bedömdes då som en angelägen
uppgift. Eftersom denna sektor dessutom hade väldigt
många arbetslösa bidrog projektet också till att mins-
ka arbetslösheten.
Som helhet har SESAM-projektet gett goda re-
sultat - det har vi hört här tidigare - både som fram-
gångsrik sysselsättningsåtgärd och som en nödvändig
nationell räddningsinsats för kulturarvet.
Det var många unga nyutexaminerade musei-, ar-
kiv- och hantverksutbildade som under en ganska
lång period fick möjlighet att göra en bra insats, och
denna erfarenhet har också varit en viktig inkörsport
till yrkeslivet för dem. Många har också fått fortsatt
anställning.
Enligt uppgift arbetar flera av dem som deltog i
SESAM-projektet nu som arbetsledare inom Kultur-
arvs-IT, som är en fortsättning med att digitalt regist-
rera föremål, bilder och arkivmaterial.
Kulturarvs-IT är också en gemensam arbetsmark-
nadspolitisk och kulturpolitisk satsning, som innebär
både att tillgängligheten till kulturarvet kan fortsätta
att öka och att personer som är arbetshandikappade
kan få arbete.
SESAM-projektet blev början, tycker jag, till nå-
gonting bra som kan bli bättre. Vi vet alla att det är
stora svårigheter på det här området. Men genom
SESAM-projektet har vi i dag fått betydligt bättre
kunskaper om samlingarna. Förvaringen av föremål
har förbättrats, vi har faktiskt lite bättre kontroll på
samlingarna. Kulturarvet i museer och arkiv är nu
mer tillgängligt, och kunskapen om samlingarna är
större. Det gäller även bland den ordinarie persona-
len, som har fått upp ögonen för hur viktigt det här är
inom museivärlden.
Vi vet förstås också mer om vilka problem som
kvarstår, och vi har bättre insikt om vad som krävs
för att åtgärda fel och brister.
Nu är det en stor utmaning för museerna att ta sig
an de här bevarande- och gallringsfrågorna, vilket
inte är en helt enkel uppgift. Naturligtvis krävs fort-
satta insatser från museernas sida, men utskottet utgår
från att även denna fråga tas upp i arbetet med över-
synen av myndighetsstrukturen på området.
Vi är tydligen alla överens om betydelsen av att
det goda resultat som SESAM-projektet gett kan
bibehållas och utvecklas. I sin skrivelse meddelar
regeringen att man noga följer utvecklingen. De stat-
liga museerna ska t.ex. årligen redovisa hur museerna
arbetar med vård, registrering, dokumentation och
digitalisering och hur magasineringen sköts. Denna
redovisning kommer sedan att ingå som en del i en
plan för samlingarnas långsiktiga bevarande.
Regeringen kommer att återkomma och lämna en
redogörelse för det pågående arbetet med en översyn
av strukturen på museiområdet i budgetpropositionen
år 2001. Och då förutsätter vi i utskottet att det som vi
pekat på i betänkandet beaktas.
Tre reservationer har lämnats till utskottets hem-
ställan när det gäller denna skrivelse från regeringen.
Jag yrkar avslag på reservationerna - jag tycker att
det de tar upp hör samman med den pågående över-
synen.
Å andra sidan är det också så att regeringen har
uppmärksammats på museernas väldigt små margi-
naler. Trots detta har museerna själva lyckats mobili-
sera mer resurser till vård och registrering än tidigare.
Det kan väl i alla fall vara lite glädjande. Vi är alltså
en bra bit på väg, men vi har ännu inte nått ända fram.