Herr talman! Vården av föremålssamlingarna i vå-
ra statliga museer och även en del andra har länge
varit eftersatt. Redan Museiutredningen som tillsattes
av den borgerliga regeringen och som lade fram sitt
betänkande 1994 lyfte fram behovet av vård och
konservering i museerna som ett av de stora proble-
mområdena. Utredningen föreslog inget mindre än en
nationell räddningsaktion för att åtgärda problemen.
Våren 1995 anslog riksdagen sammanlagt 235
miljoner kronor som en engångsinsats för sysselsätt-
ningsåtgärder inom kulturområdet. Det s.k. SESAM-
projektet som pågick under tre år mellan 1995 och
1998 kom till för att råda bot på de rådande missför-
hållandena men också som ett sätt att råda bot på
arbetslösheten. I den skrivelse som regeringen nu
lämnat till riksdagen redogörs för utfallet av projek-
tet. Medlen har använts just som en räddningsaktion
för föremålssamlingar genom registrering, dokumen-
tation, vård, konservering och magasinering.
När man läser redogörelsen för projektet får man
ett starkt intryck av att projektets betydelse för att
skapa arbetstillfällen under en period med hög ar-
betslöshet är det viktigaste motivet. Att projektet
beskrivs som lyckat också när det gäller att öka in-
tresset för samlingarna och bevarandefrågorna och att
det gav goda resultat beträffande vård, konservering
och magasinering kommer på något sätt i andra hand.
Det förklarar kanske varför regeringen inte är beredd
att fortsätta projektet eller att anslå nya medel. Det
allmänna behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der är ju inte lika stort nu som 1995. Det är däremot
behovet av ett fortsatt arbete med föremålssamlingar-
na och för övrigt också behovet av arbetstillfällen just
inom museiområdet. SESAM-projektet har inte ens
åtgärdat eftersläpningen av vårdbehovet, än mindre
räckt till för att planera för långsiktiga åtgärder. Re-
geringen konstaterar som slutsats: "Arbetet med fö-
remålen kräver fortsatt arbete och tillskott av resurser
för att de uppnådda resultaten ska bibehållas och inte
successivt gå till spillo." Och tydligare kan det ju inte
uttryckas. Ändå är regeringens enda budskap att man
lovar att noga följa utvecklingen på området och att
hänvisa till översynen av strukturen inom museiom-
rådet som man tänker återkomma till i budgetpropo-
sitionen för 2001. Det är inte precis första gången det
hänvisas till den översynen.
Vi kristdemokrater anser att något måste göras
omedelbart, så att arbetet med museernas och arki-
vens samlingar som nu kommit i gång på ett bra sätt
inte stannar av på grund av bristande resurser. Vårt
förslag är att regeringen prioriterar detta arbete ge-
nom att snabbt utarbeta en nationell handlingsplan för
hur föremålssamlingarna i museer och arkiv långsik-
tigt ska bevaras och hur finansieringen ska lösas. Det
räcker inte med tillfälliga brandkårsutryckningar
längre, även om sådana kan komma att behövas också
i framtiden. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Riksdagen har nyligen behandlat ett museibetän-
kande. Där skriver ett enigt utskott: "Det är angeläget
att den sedan länge pågående översynen av myndig-
hetsstrukturen på museiområdet snarast ska slutföras.
Utskottet anser att översynsarbetet också bör leda till
att museernas möjligheter till en långsiktig och säkra-
re planering förbättras. Förhållandet mellan museer-
nas olika intäkter och deras möjligheter att utföra
givna uppdrag i enlighet med uppsatta mål bör analy-
seras. De varningssignaler som kommit från olika
museer då det gäller obalans mellan museernas mål
och medel bör givetvis beaktas i sammanhanget."
Detta är en mycket tydlig beställning till regering-
en, och det finns anledning att upprepa det kravet i
den här debatten. Jag hade tänkt fråga kulturminis-
tern, om hon hade varit här, vilka planer hon själv har
och hur hon ser på de frågor som utskottet lyft fram i
samband med den pågående översynen. De satsningar
som aviseras på museiområdet i vårpropositionen är
inte särskilt omfattande, och dessutom är de ganska
svårtolkade. För de närmaste tre åren ser det därför
ganska dystert ut.
Herr talman! Vi kristdemokrater anser slutligen
också att det måste göras en ordentlig analys av hur
arbetet med samordningen mellan arkiv, bibliotek och
museer ska kunna förbättras. Vi instämmer därför i
Kulturrådets förslag att experter och parlamentariker
gemensamt får till uppgift att utreda hur samordning-
en kan genomföras på ett effektivt sätt. Det handlar
bl.a. om att utveckla gemensamma system för digita-
lisering. Det behövs en standardisering men också
kompetensutveckling när det gäller t.ex. marknadsfö-
ringsfrågor, och inte minst är det viktigt att utvärdera
det arbete som redan pågår i de olika s.k. ABM-
projekten.