Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Också den här frågan är väl bekant och har diskuterats tidigare flera gånger under åren mellan Ulrica Messing och mig.
En ombyggnad av E 18 mellan Enköping och Sagån till motorväg har också planerats under många år. Det är en av Sveriges farligaste vägsträckor, kanske den allra farligaste. Under åren 2000-2005 dog 9 personer och 13 skadades svårt. Bara under förra sommaren omkom 3 personer. Hälften av dödsoffren har varit ungdomar. Kanske är detta den sträcka där flest unga människor dör eller skadas svårt i vårt land.
Nu när vi står inför sommaren, den kanske mest trafiktäta perioden då ännu fler än vanligt vill ut och köra, kan man undra: Hur många ska dö eller skadas i år?
Alla dödsolyckor har skett på de sträckor där det är mötande trafik. Det är möteskollisionerna som har varit de dödande.
Den aktuella sträckan har alltså redan i dag en mycket stor trafikvolym, och den beräknas öka med ytterligare 50 % per dygn till år 2015.
Förutom säkerheten för människor handlar detta också om förutsättningarna för jobb och utveckling i Mälardalen. E 18 utgör en livsnerv för transporter, och en utbyggnad till motorvägsstandard är en grundförutsättning för att regionen och dess företag ska kunna uppnå en gynnsam tillväxt och fortsätta bidra till andra delar av Sverige.
Inför detta år, 2006, låg ombyggnadsprojektet i startgroparna, och det hade varit möjligt att komma i gång redan i år. Men eftersom inga pengar sattes av, eftersom regeringen föredrog att använda pengarna till annat, så hände ingenting. Inga arkeologiska undersökningar och inlösen sker i år, vilket traditionellt brukar inleda stora byggprojekt, detta trots att byggandet tar en ganska lång tid, nämligen tre år. Med den tidsramen gäller det förstås att komma i gång.
Så sent som den 26 januari lovade Ulrica Messing i en debatt med mig i riksdagen att en ombyggnation skulle fortsätta att vara prioriterad, enligt ministern ett av de 100 mest prioriterade projekten.
I ett frågesvar den 26 april anförde statsrådet: Det innebär att en utbyggnad ska påbörjas under perioden 2006-2007.
I dag upprepar Ulrica Messing detta budskap. Så långt är det till synes gott och väl. Men det räcker faktiskt inte.
Vägverket har nämligen meddelat att man inte kommer att starta projektet inom denna period. Vägverket beräknar att pengarna räcker för en byggstart först år 2013. Står Ulrica Messing bakom det beskedet? Vad är i så fall talet om prioritering värt?
Varje dag som ombyggnationen skjuts upp ökar risken för fler skador och fler dödsfall. Det räcker inte att tala. Man måste göra något också, Ulrica Messing. Om och när blir ombyggnationen av?