Herr talman! Jag tänkte hålla mig till en entreprenöriell utgångspunkt i den här debatten. Det gör jag eftersom jag kommer från Sveriges kanske småföretagsrikaste område, nämligen Gnosjöregionen. Jag tänkte ta entreprenörens utgångspunkt. Jag tänkte beskriva samhällsattityden till att starta företag, att driva företag och att så småningom också avsluta.
Jag har träffat många entreprenörer i mina dagar och gör så väldigt ofta. De drivs av en idé och en längtan, en entusiasm, att åstadkomma någonting. Jag kan säga att om man letar efter folk som tycker att det är roligt att bokföra eller som tycker att det är skoj att fylla i blanketter - ja, då hittar man inga entreprenörer. Detta är någonting som man så småningom får som ett ok över sina axlar.
Jag kan säga något om samhällsattityden. Jag brukar ibland göra en jämförelse: Om du vinner 1 miljon i Sverige, ja, då får du applåder. Då lyfts du fram. Men om du tjänar 1 miljon, ja, då ses du genast som något suspekt, en krämare eller något annat negativt. Den här attityden är för mig fullständigt främmande. Det borde faktiskt vara tvärtom.
När jag talar om vinster talar jag inte om de fullständigt absurda bonusar som regnar över vissa människor i det här landet. Det är fel, och det sänder väldigt negativa signaler gentemot de småföretagare som finns inte minst i våra trakter.
Det är också en intressant attitydfråga att vi i det här landet behöver ansöka om att få betala skatt. Om man vill ha en F-skattsedel måste man ansöka om detta, och det ses som väldigt märkligt att det ska behöva vara på det viset.
En annan sak som också är generell för näringslivet är att man via en ur statsfinansiell synpunkt ganska blygsam intäkt från förmögenhetsskatten enligt fler och fler samstämmiga uppgifter har drivit ut bortemot 500 miljarder till utlandet - detta utan att regeringen har vidtagit några märkbara åtgärder. Jo, det har man gjort - förlåt, herr talman - för de allra rikaste i det här landet, vilket är anmärkningsvärt.
Det handlar också om den politisering av myndigheterna som fortgår där man från regeringens sida uppdrar åt myndigheterna att vara politikens förlängda arm. I den genren tar Djurskyddsmyndigheten alla priser.
Men det är ändå intressant att Socialdemokraterna har börjat förstå att det är bortemot en och en halv miljon människor som står utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Att starta företag är inte så våldsamt märkvärdigt. När man däremot börjar komma lite närmare de frågorna upptäcker man en rad olikheter. Ett exempel är att om man har aktiebolag eller enskild firma skiljer det i möjligheterna att få så kallad sjukpenninggrundande inkomst. Där är aktiebolagsformen misskrediterad. Ett annat exempel är när man ska få ut föräldrapenning. Den beror på om du har anställda eller om du har ett eget företag, eftersom föräldrapenningen beräknas på olika sätt. Det måste självklart vara så att skillnaderna inte får vara så stora som de är i dag - men det har inte hänt någonting att tala om.
När det gäller att driva och utveckla företag har vi en omvärld där EU sågs som ett hot för några år sedan. Nu har man väl i någon mån landat på en nivå där man kan hantera den delen. Däremot framstår nu Kina mer och mer som ett större hot, och det gäller även andra länder i bortre Asien.
Från mina kontakter med företagare ska jag läsa upp två meningar från en företagare. Jag fick ett mejl i går där han skrev: Att kunna variera sin kapacitet till så låg kostnad som möjligt i företagen är i dag mycket väsentligt, detta eftersom den globala marknaden har blivit mer projektorienterad. Utvecklingssatsningar är det som våra företag ska överleva på och inte bara anpassa sig till kinesisk kostnadssituation. Det behövs mer egna produkter i små och medelstora företag så att man kan styra marknadsprocessen och därmed sitt företags utveckling.
Jag tror inte att regeringen har en susning om vilka förutsättningar man står inför när man driver ett företag. Det är därför som bland annat alliansen har föreslagit en globaliseringskommission för att kunna fånga upp det här som uppenbarligen regeringen inte har förstått.
Jag har tidigare nämnt DN-debatten i går. Jag hörde på Berit Högman här att detta inte skulle beröra LAS, men det gör det visst. Från Nuteks årsbok citeras: "Det som i första hand avskräcker soloföretagare från att anställa är arbetsgivarens kostnader på grund av sjukfrånvaro, möjligheterna att säga upp anställda och svårigheterna att överblicka vad som gäller för en arbetsgivare." Det är alltså klockrent: LAS lyfts fram i detta.
När man då i samma veva talar om att man ska ha en lagstadgad rätt till heltid, att man har medfinansiering, 3:12-regler, skattemål som gör att människor kan gå i konkurs även om de har rätt i sista instans eller att man låter skattemyndigheterna avgöra hur mycket investeringskapital som ska finnas i företagen, ja, då har vi hamnat vid vägs ände.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga detta: Att i det läge då man säljer sitt företag kunna få uppskov med reavinsten för att kunna starta ett nytt företag, som alliansen föreslår, är en fullständig självklarhet. Man skulle till och med kunna använda de pengarna till att starta andra företag.
Allians för Sverige har ett antal punkter som på 100 dagar drastiskt skulle förändra situationen för svenskt näringsliv som så hett eftertraktas. Regeringen har nu i den sista svängen haft tolv år på sig utan att åstadkomma någonting som entreprenörerna uppfattar som en förbättring.