Fru talman! Jag återkommer till att regeringen anser att EU:s handelspolitik ska vara ett verktyg för att påverka andra länder och bidra till en hållbar utveckling i världen och till att bekämpa klimatförändringarna. Ibland kan det till och med vara så att handeln i vissa fall är det enda verktyget för att påverka hållbarhetsfrågor i en bred kontext. Vi måste använda avtalen till att se till att våra handelspartner till exempel respekterar och implementerar Parisavtalet men också i en bredare kontext. Jag håller helt med Lorena Delgado Varas om att vi ska se detta i en bredare kontext och se den möjlighet som vi anser att detta skulle ge oss.
Man ska komma ihåg att vi vet att hela vår köttkonsumtion generellt sett ger ett stort avtryck på klimatet. EU:s köttimport från Brasilien är ett bra exempel på hur Mercosuravtalet kan ge oss påverkansmöjligheter som vi annars inte skulle haft. Om vi tar frågan om EU:s import av just kött från Brasilien, som skulle beröras av Mercosuravtalet, som ett exempel utgör den endast 1,4 procent av Brasiliens totala köttproduktion. Ett handelsembargo mot brasilianskt nötkött skulle alltså knappast få stor effekt på produktionen av kött i Brasilien. Brasilien skulle antagligen bara sälja mer till andra länder som har en mindre ambitiös miljöpolitik än EU och vars handelsavtal inte har samma klimatkrav som EU:s.
Brasilien vill verkligen ha Mercosuravtalet och vill absolut få tillgång till vår marknad. Men därigenom får vi också en möjlighet att ställa krav och påverka den brasilianska produktionen och påverka hållbarheten i de brasilianska produkterna, tillverkningen, arbetsvillkoren och så vidare i en bred kontext.
Alla livsmedelsprodukter som importeras måste även fortsatt klara av EU:s strikta krav på livsmedelssäkerhet och hantering. Detta avtal ändrar inte detta, tvärtom.
Dessutom innebär avtalet att EU och Mercosur kommer att arbeta tillsammans. Vi måste arbeta tillsammans för en minskad användning av antibiotika i djurproduktionen och för bättre djurvälfärd. Sverige kommer att vara pådrivande för att detta också ska bli ett effektivt samarbete just i detta avseende.
Jag vill återigen kommentera Lorena Delgado Varas fråga om handeln verkligen är ett verktyg för att kunna påverka i rätt riktning. På miljöområdet ligger faktiskt fokus bland annat på frågor som inte bara gäller skog och köttproduktion utan även hållbart fiske, skogsbruk, biologisk mångfald med mera. Detta är ett avtal som uppmuntrar och ställer krav på att det ska genomföras internationella miljöavtal och att vi ska få ett viktigt civilsamhällesforum. Det är en del i det som vi kan kalla det institutionella ramverket kring Mercosuravtalet. Det möjliggör också för organisationer i civilsamhället att vara med och påverka och föra en dialog med regeringen.
Implementeringen av ett frihandelsavtal öppnar alltså dörrar för konkreta aktiviteter i hållbarhetsfrågor. Jag skulle också vilja lyfta fram att närvaron av svenska och europeiska företag i Brasilien möjliggör för oss att jobba med inte bara hållbarhetsfrågor för miljön utan också med arbetsrättsliga frågor och ett hållbart företagande generellt sett.
EU-kommissionen har nu aviserat att man tar denna situation på mycket stort allvar. Man för och ska föra en omfattande dialog med Mercosurländerna om ytterligare åtaganden vad gäller hållbarhetsfrågor. Vi välkomnar verkligen det, och vi har verkligen större förväntningar på att denna dialog ska leda till ett resultat.