Herr talman! Tack för ordet! Det känns alltid lika uppmuntrande och inspirerande att få ta till orda här från talarstolen, både med tanke på allt det kloka som redan är sagt och kanske ännu mer med någon bäring på det småtokiga som kanske också har sagts. Jag tackar alltså mina värderade kolleger för den inspirationsdosen.
Jag ska nu orda något om det som utskottet inte är helt enigt om och säga något om varför majoriteten i utskottet har gjort det ställningstagande som har skett.
Jan Ertsborn har själv talat om sin motion, där han föreslår att man som ett alternativ till skuldsaneringslagen ska införa ett system med så kallad definitiv preskription och att den frågan bör utredas. Utskottet har inte biträtt motionärens förslag av bland annat följande skäl.
Precis som Jan själv var inne på har en promemoria från Konsumentverket remissbehandlats, och den bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Riksdagen behöver således inte ta initiativ till en utredning då arbetet redan pågår.
I promemorian kommer man från Konsumentverket in på frågan om just definitiv preskription. Man skriver själv att man menar att det är en drastisk åtgärd och resonerar också kring en alternativ modell som går ut på att man i stället skulle kunna införa en tidsgräns efter vilken staten inte längre bistår borgenärerna med att driva in sina fordringar. Enligt Konsumentverket skulle ett sådant system innebära ett mindre ingrepp i borgenärernas rätt att få behålla sin giltiga fordran, men skulle på samma sätt som definitiv preskription skapa incitament för att borgenärerna på ett tidigare stadium kommer fram till frivilliga överenskommelser med dem som är skuldsatta. Till yttermera visso skulle jag vilja poängtera att det pågår en utvärdering av skuldsaneringslagen.
Vad Konsumentverket framför och vad utvärderingen av skuldsaneringslagen ger vid handen måste beaktas innan riksdagen uttalar sig för en utredning om definitiv preskription som ett alternativ till skuldsaneringslagen. I dagsläget ser jag en kraftfull skuldsaneringslag där man genom aktiva åtgärder kan hjälpa överskuldsatta personer hellre än en passiv regel om definitiv preskription som gör att människor ska sitta och vänta på att skulderna avskrivs.
Herr talman! Tasso Stafilidis vill att regeringen ska återkomma med förslag om anpassning av dröjsmålsräntan. Där skulle jag vilja säga att dröjsmålsräntan fyller en viktig funktion, nämligen att avskräcka från att hamna i dröjsmål med betalning. Av det följer sannolikt att dröjsmålsräntan måste vara högre än det allmänna ränteläget så att det inte blir fördelaktigare att dröja med sin betalning än det skulle vara att ta ett lån. En sänkning av dröjsmålsräntan skulle kunna få till effekt att betalningsmoralen urholkas och att företag som säljer varor eller tjänster mot faktura kan riskera
cash flow
- och likviditetsproblem. Sverige behöver fler och växande sunda företag. En försämring av dröjsmålsräntan och en därpå eventuellt sviktande betalningsmoral riskerar att försvåra för företagen, och det är inte vi beredda att medverka till.
Herr talman! Tasso Stafilidis vill också att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag om att övergivna eller ägarlösa skeppsvrak ska tillfalla staten genom en ändring i lagen om ensamrätt till bärgning. Skälen man framför hänger uteslutande samman med kulturhistoriska överväganden, och det finns inte några transportsrättsliga argument för varför lagen ska ändras. Sanningen är ju den att man redan har försökt få det här förslaget bifallet hos kulturutskottet, men misslyckats. Därför försöker man nu igen, hos oss, med en annan lagändring utan att redovisa några nya skäl. Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om skydd för skeppsvrak, och utskottet har funnit att Riksantikvarieämbetet är den myndighet som borde bedöma om hundraårsgränsen borde bibehållas eller om lagskyddet för skeppsvrak bör vidgas. Sådana diskussioner har också enligt uppgift inletts.
Låt oss låta kulturutskottet göra vad som på dem ankommer, så gör vi vårt. Talesättet "skomakare, bliv vid din läst" känns inte helt avigt i det här sammanhanget.
Bertil Kjellberg med flera har varit inne och pratat om förmånsrättsreglerna, och jag vill ta tillfället i akt och påminna lite om varför vi införde dem. I dagsläget sätts ungefär 98,5 % av företag på obestånd i konkurs. Endast 1,5 % räddas genom rekonstruktion. Något borde uppenbarligen göras så att rekonstruktion framstår som mer önskvärd än konkurs. Det var därför riksdagen fattade beslut om nya förmånsrättsregler och en ändring av företagshypoteket.
Näringsutskottet och lagutskottet har framhållit att det är angeläget att regeringen redan nu förbereder åtgärder för att underlätta mindre företags kapitalförsörjning om konsekvensanalyserna skulle visa att förändringen av företagshypoteket haft negativa effekter. För det fall utvärderingen visar att reformen medfört negativa effekter förutsätter utskotten att regeringen inom ett år återkommer med förslag på åtgärder. Jag ser det här som en positiv möjlighet att få ökat fokus på hela riskkapitalförsörjningen och en möjlighet att snabba på nödvändiga förbättringar runtom i landet.
Herr talman! Socialdemokraterna vill genom en aktiv skuldsaneringslag se till att överskuldsatta människor får hjälp att ta sig ur skuldfällan. Vi vill ha ett starkt näringsliv i utveckling som ger sysselsättning och nya innovationer, ett näringsliv som ska känna att man inom rimliga gränser har rätt till sina fordringar och som genom en effektiv dröjsmålsränta får betalt i tid. Och vi tycker att kulturutskottet ska få bli vid sin läst och hantera frågan om skydd för skeppsvrak.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.