Herr talman! Vi debatterar denna morgon redogörelsen för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll. Det är en särskild lag som finns i Sverige som ger vårt land en möjlighet att utvisa de utlänningar som av Säkerhetspolisen bedöms utgöra ett säkerhetshot mot vårt land.
Denna lag har Sverigedemokraterna ensamma varit kritiska mot under väldigt lång tid. Den är alldeles för tandlös. Det har tagit väldigt lång tid för andra partier, och inte minst för regeringen, att börja agera i denna fråga.
När Sverigedemokraterna för fem sex år sedan påtalade brister i denna lag och ville att den skulle utredas i en skärpande riktning fick vi höra från regeringen att det inte går att göra någonting åt detta utan att Sverige är bundna av konventioner som gör att man inte kan vidta några åtgärder i en skärpande riktning.
I dag får vi höra från socialdemokraten här i talarstolen att det går att göra skärpningar av denna lag och att regeringen tänker göra det. Men det går inte att göra mer än vad regeringen tänker göra. Det är nämligen omöjligt att göra.
Detta visar det motstånd som finns från den rödgröna regeringen att göra skärpningar i lagen om särskild utlänningskontroll och att det inte alltid grundar sig i verkligheten utan i politiskt och ideologiskt motiverat motstånd. Det är därför som Sverigedemokraterna fortsatt skriver följdmotioner med anledning av dessa redogörelser och skriver motioner under allmänna motionstiden om att lagen om särskild utlänningskontroll ska skärpas. Vi anser nämligen, till skillnad från andra partier i denna församling, att denna lag måste utformas med Sveriges säkerhet som främsta prioritet.
Då är det otillfredsställande att vi har haft ett ganska uppmärksammat fall - det är inte det enda i Sverige historiskt sett - med sex imamer som av Säkerhetspolisen ansågs utgöra ett säkerhetshot. De togs i förvar 2019 och skulle utvisas. Med bristfälliga möjligheter för Sverige att påverka verkställighetshinder släpptes dessa personer ut för att det inte finns någon annan grund för förvarstagande i Sverige. Dessa personer har gått fria i Sverige sedan dess. De får till och med välja var i Sverige de ska bo. En av dem har flyttat till Malmö, en kommun som redan är drabbad av våldsbejakande extremism.
Sverigedemokraterna förespråkar en helt annan linje, ett förvarstagande som grundar sig på Sveriges säkerhet, det vill säga att Säkerhetspolisen under vissa förutsättningar ska kunna ta personer - utlänningar - som utgör ett säkerhetshot mot vårt land i förvar. Om det exempelvis kommer underrättelseuppgifter till Säkerhetspolisen om ett väldigt avancerat nära förestående terrorattentat i vårt land skulle Säkerhetspolisen kunna ta farliga personer i förvar, kanske för att inhämta mer underrättelseuppgifter eller för att störa ut en organisering inför ett terrorattentat. Denna möjlighet saknar Säkerhetspolisen i dag på grund av att det finns ett politiskt motiverat motstånd, framför allt från regeringen. Vi kallar detta säkerhetsförvar, och vi tar upp det i en reservation. Men vi står också bakom andra möjligheter att påverka denna otillfredsställande situation i vårt land genom att få personer att lämna landet genom diplomatiska garantier.
Vi vet att det finns andra länder som är mer framgångsrika i arbetet med att verkställa utvisningar genom exempelvis diplomatiska garantier av personer för vilka det har förelegat verkställighetshinder.
När regeringen allt som oftast säger att den jobbar aktivt med dessa frågor kan man fråga hur ofta den har omprövat grunden för verkställighetshinder som Migrationsöverdomstolen har slagit fast.
Jag hade en interpellationsdebatt med statsrådet Damberg för inte så länge sedan. Svaret på denna fråga uteblev. Jag misstänker att regeringen inte alls har omprövat grunden för verkställighetshinder mot dessa sex imamer som skulle utvisas. Det har gått två år, och man har inte en enda gång omprövat grunden för verkställighetshinder. Det är inte vad jag kallar ett aktivt arbete för att nå framgång med utvisningar av sex imamer som utgör ett terrorhot mot vårt land. Det är betyg underkänt för den rödgröna regeringen.
Sverigedemokraterna har, som sagt, länge påtalat bristerna i denna lag. Vi har nått viss framgång exempelvis med regeringens långsamma agerande för att förlänga tiden i verkställighetsförvar. Vi har sakteligen fått insikten att någon form av ytterligare kontroll än samtal hos polisen genom anmälningsplikt en gång i veckan kan vara lämplig. Man har kommit med ett löst förslag om elektronisk övervakning.
Men vi har också sett att personer som skulle utvisas - terrorister - inte minst i England och som utgjorde ett hot mot Englands säkerhet och befann sig i frihet under övervakning med elektronisk övervakning genomförde knivattacker mot befolkningen.
Det bud som finns på bordet från den rödgröna regeringen handlar om en möjlighet till lite längre verkställighetsförvar och eventuellt elektronisk övervakning. Man kan köra lastbil med elektronisk övervakning. Detta bara som en liten påminnelse om situationens allvar.
Sverigedemokraterna kräver av regeringen att den ska göra mer än det. Det är inte för mycket begärt att man prövar en framkomlig väg för att nå en större säkerhet kring dessa frågor. Om det inte går, om det är omöjligt, är det en sak. Men den som inte har prövat bär också ett ansvar för den situation som sedan uppstår i vårt land.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till Sverigedemokraternas reservation 3 om förvar.