Fru talman! Ungefär 40 timmar i veckan av vår vakna tid spenderar vi på vår arbetsplats. Vad som händer på jobbet påverkar vår hälsa och vårt välmående. För många handlar arbetet inte bara om att få lön in på kontot den 25:e, utan det handlar också om att vara i ett sammanhang, få användning för sina kunskaper och färdigheter och känna sig nöjd med vad man har åstadkommit vid arbetsdagens slut. Men för vissa är känslan när man lämnar arbetet vid dagens slut att man är långt ifrån nöjd. Vissa gör det med en känsla av att vara slutkörd, utsatt eller till och med otrygg.
En undersökning från Arbetsmiljöverket från 2020 visade att bland unga kvinnor mellan 16 och 29 år hade närmare en av fyra blivit utsatt för sexuella trakasserier från chefer, kamrater eller andra personer på jobbet. Försäkringskassans rapport från samma år visar att kvinnor löper 41 procents högre risk än män att sjukskrivas för stressrelaterad psykisk ohälsa. Och anmälningar om fysiskt våld i grund- och gymnasieskolan ökade med 129 procent mellan 2012 och 2017, och de har fortsatt att ligga på en hög nivå även efter det, visar statistik från Arbetsmiljöverket.
Fru talman! Det finns med andra ord stora brister i arbetsmiljöarbetet, inte minst i fråga om kvinnors arbetsmiljö. Flera saker behöver åtgärdas.
För det första behöver den arbetsmiljöstrategi som nu antagits kompletteras med en utredning som ska föreslå hur stress kopplat till psykiska sjukdomar, mobbning och sexuella trakasserier kan inkluderas i arbetsmiljöföreskrifterna i betydligt högre grad än i dag. Som så ofta saknas ett jämställdhetsperspektiv när det gäller arbetsmiljöfrågor. Utredningen bör därför anta ett sådant för att på djupet skapa förståelse för skillnaden i stressrelaterade sjukskrivningar mellan kvinnor och män och hur man kan arbeta förebyggande så att unga kvinnor kan vistas på sin arbetsplats utan att utsättas för sexuella trakasserier.
För det andra behöver vi säkra att alla arbetsplatser är trygga, även skolan. Hot och våld har ökat mot lärare. I augusti 2021 släpptes en rapport, framtagen av Göteborgs stad, som kartlägger problemen med tystnadskultur bland kommunanställda. Det främsta skälet till oviljan att anmäla händelser är enligt rapporten rädsla för repressalier från kriminella strukturer.
Vi liberaler menar att flera insatser måste göras för att öka viljan och förutsättningarna för tjänstepersoner att anmäla brott. Till exempel bör hanteringen av personuppgifter ses över så att anställda i myndighetsutövande ställning ges ett ökat skydd. Den sekretess som gäller för personuppgifter vid sexualbrott bör utvidgas till fler fall, exempelvis där det finns en tydlig hotbild från kriminella nätverk med stort våldskapital.
Det finns också ett behov av att inrätta en nationell stödfunktion för socialtjänsthandläggare vid utredning, beslut och verkställande och att öka möjligheterna för kommuner att flytta över ärenden till en annan kommun för beslutsfattande om det finns en tydlig hotbild.
För det tredje behöver det bli enklare för den som upplever sin arbetsplats som otrygg att rapportera missförhållanden. Liberalerna anser därför att Arbetsmiljöverket bör ges i uppdrag att utreda hur det kan bli enklare att rapportera. Det måste kunna ske anonymt, framför allt i situationer där det är arbetsgivaren som har trakasserat personen som anmäler.
Slutligen vill jag säga ett par ord om hemarbete. Pandemin tvingade oss att tänka om och tänka nytt. För många blev köksbordet arbetsplatsen under en lång tid. Och många vill fortsätta att ha möjligheten att delvis arbeta hemifrån nu när restriktionerna har släppts och vi kan återgå till det normala igen. Hemarbete kan göra det lättare att få vardagen att gå ihop. Framför allt visar undersökningar minskad stress bland kvinnor som jobbar hemifrån. Men värt att notera visar undersökningar också att bland män ökar stressen när de jobbar hemifrån, vilket tyder på att det kan finnas en risk för att hemarbetet befäster den ojämställda uppdelningen av det obetalda arbetet i hemmet. Detta behöver man gå till botten med och titta vidare på så att vi inte skapar en ny kvinnofälla.
Vidare kan man konstatera att erfarenheter från pandemin visar att gällande arbetsmiljölagstiftning är illa anpassad för den nya typ av frågeställningar som hemarbetet gav upphov till. Det behövs klarhet i var gränsen går för frivilligt och förväntat hemarbete och hur arbetstiderna ska hanteras. Därför bör arbetsmiljölagstiftningen ses över för att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning mellan arbetsgivare och arbetstagare när arbetsplatsen är i hemmet.
Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 25.