Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för följdfrågan!
Jag tycker att ledamoten vänder på diskussionen. Jag tycker att det är att börja i fel ände. Det måste ändå vara så att den svenska modellen ska stärkas, och då handlar det också om modellen på våra arbetsplatser där ute. Det ska vara två jämbördiga parter som kommer överens om villkoren på arbetsplatsen - lön, försäkringar, uppsägningar, arbetsmiljöarbete, arbetsplatsdemokrati. Det finns väldigt många ord och situationer kopplade till den här delen.
Problemet är att detta system har urholkats genom den politik som förts under tidigare mandatperioder, framför allt när det handlar om fackets möjligheter att driva frågor. Där finns det många delar där man har urholkat systemet. Både ledamoten Persson och jag var inne på lex Laval, som var ett klockrent exempel på detta. Vi har nu förslag framme när det gäller arbetskraftsinvandring, som också är en viktig del i hur arbetsmarknaden ska se ut och regleras framgent.
Det bygger på att vi har ett starkt och likvärdigt förhållande mellan parterna i den här delen. Sedan är det arbetsgivaren som alltid leder och fördelar arbetet. Så är det, och det är vi överens om. Det är reglerat i medbestämmandelagen och tillhörande lagstiftning, och så ska det vara. Men det kan inte vara en osedvanlig obalans i systemet.