Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse med anledning av verksamheterna i Internationella valutafonden och Världsbanksgruppen samt de regionala utvecklings- och investeringsbankerna under 2014 och 2015. Under den tidsperiod som redovisas här har de internationella finansiella institutionerna bidragit till att minska fattigdomen och främja tillväxten. De är relevanta för att öka stabiliteten på de finansiella marknaderna, och de har spelat en viktig roll för återhämtningen av den globala ekonomin efter krisåren.
Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Världen är inte rättvis. Kvinnor och män föds, växer upp och dör med olika förutsättningar och möjligheter. Det mest grundläggande skiljer människor åt: om du kan äta dig mätt i dag, om dina barn får lära sig något i skolan och om dina mänskliga rättigheter kommer att respekteras.
För att ändå närma oss en rättvisare värld antogs hösten 2015 de nya globala hållbarhetsmålen av världens politiska ledare för att faktiskt visa på att vi inte accepterar detta och att vi också vill och kan göra någonting åt det. Genom sin utlåning, expertis och forskning är utvecklingsbankerna viktiga aktörer i arbetet för att nå de 17 målen. Utvecklingsbankerna har betydelse för möjligheten att nå målen och för att mobilisera resurser, både genom lån och gåvor och genom att främja privata investeringar och stärka länders egen förmåga till inhemsk resursmobilisering.
Fru talman! Världen är föränderlig. För att kunna bidra till utveckling och minskad fattigdom i en föränderlig värld måste såklart även de finansiella institutionerna förändras, och vi ser en vilja hos utvecklingsbankerna att anpassa sig till aktuella utmaningar.
I juni 2015 var 60 miljoner människor på flykt, och bara under 2014 tvingades nästan 14 miljoner människor att lämna sina hem. En viktig lärdom när millenniemålen utvärderades var att måluppfyllelsen var absolut sämst i konfliktdrabbade och sköra stater. Antalet extremt fattiga människor som lever i sviktande stater har dubblerats de senaste 30 åren och förväntas dubbleras igen till 2030.
De finansiella institutionerna spelar en viktig roll för att hjälpa sviktande stater att bygga fred och hållbara institutioner för att ta sig ur en ond cirkel av återkommande konflikter och våld. Institutionerna måste ha flexibilitet och kunskap att agera snabbt.
Ett gott exempel som jag vill lyfta fram i dag är Världsbankens nya MENA-strategi som ger banken en mer fredsfrämjande roll som främjar samarbete och koordinering mellan olika utvecklingsbanker, FN-systemet och regionala aktörer och som med nya grepp försöker underlätta särskilt för de länder i MENA-regionen som mottagit många flyktingar från krisen i Syrien.
Strategin sträcker sig bortom det grundläggande mottagandet och syftar till att stärka utbildning, arbete och fungerande samhällen i krisens närområde. Detta är positivt. Länken mellan humanitär verksamhet och långsiktigt utvecklingsarbete måste stärkas.
Mänskliga rättigheter ingår inte i mandatet för någon av de finansiella institutioner som vi diskuterar i dag förutom för EBRD. Detta är särskilt märkligt eftersom de finansiella institutionerna jobbar med frågor som i bästa fall bidrar till demokrati och åtnjutandet av mänskliga rättigheter, exempelvis genom sitt arbete inom områden som hälsosystem, jämställdhet, utbildning och arbetsmarknadens funktion.
Mänskliga rättigheter och demokrati är grundläggande för att bidra till utveckling, främja tillväxt och utrota fattigdom. Utan ett tydligt mandat att inkludera mänskliga rättigheter kan dock åtgärderna i värsta fall bidra till fortsatt diskriminering och exkludering.
För att främja mänskliga rättigheter i Världsbanksgruppen har regeringen bidragit med medel till en särskild fond, Nordic Trust Fund, med syfte att främja mänskliga rättigheter i bankens arbete. Trots att referenser till mänskliga rättigheter har mött och möter stort motstånd från vissa medlemsländer inom Världsbanksgruppen har fondens arbete blivit ett viktigt verktyg för att påverka hela bankens verksamhet.
Sverige måste fortsätta arbeta för att mänskliga rättigheter ska vara en naturlig del av arbetsuppgifterna i Världsbanken och i övriga utvecklingsbanker som Sverige engagerar sig i.
Jag vill också säga några ord om skatteflykt. Även vid FN:s konferens om utvecklingsfinansiering som föregick beslutet om de nya hållbarhetsmålen konstaterades utvecklingsbankernas viktiga roll för att finansiera en hållbar utvecklingsagenda. En viktig del är att öka insatserna för att motverka korruption och skatteflykt. Transparens och tydliga riktlinjer är centralt för att undvika att företag eller privatpersoner undandrar skatt eller ägnar sig åt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Särskilt viktigt är det att undvika kapital- och skatteflykt från låg- och medelinkomstländerna där utvecklingsbankerna är verksamma.
Fru talman! Vi anser att höga standarder för arbetsmiljö och arbetsrätt är utvecklingsdrivande. Sjysta jobb lyfter människor och därmed länder ur fattigdom. Genom höga standarder och ett starkt regelverk för sociala och miljömässiga standarder kan delaktigheten, kvaliteten och förutsägbarheten i utvecklingsbankernas projekt och därmed hållbarheten i projekten förbättras.
Avslutningsvis finns det ett tillkännagivande i betänkandet. Utskottet ser vikten av utvecklingsbankernas arbete. De är viktiga och kan göra skillnad i fattiga människors vardag. Vi har dock sedan flera år saknat en samlad redovisning av resultaten ur ett svensk perspektiv och har i flera betänkanden efterlyst tydligare resultatredovisning från regeringen till riksdagen. Vi ser fram emot att regeringen återkommer med en samlad resultatredovisning till riksdagen med början 2018.
(Applåder)