Herr talman! I dag behandlar vi regeringens skrivelse angående verksamheten i IMF, Världsbanksgruppen och en lång rad regionala utvecklings- och investeringsbanker.
I skrivelsen redovisas de frågor som har präglat institutionerna under 2014-2015 och regeringens prioriteringar för arbetet i de olika institutionerna, men det blickas också framåt genom att det redogörs för den förväntade inriktningen på institutionernas verksamhet under de närmaste åren. Här beskrivs även två andra aktörer som numera finns på den internationella scenen, Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar, AIIB, och den nya utvecklingsbanken, New Development Bank, som initierats av de så kallade Briksländerna. Utvecklingen i dessa banker med infrastrukturfokus blir högst intressant att följa framöver.
Men egentligen var detta budskap inte efterfrågat. I betänkande 2015/16:UU7 konstaterades att samordningen mellan utvecklingsbankerna och övriga multilaterala institutioner successivt har ökat, inte minst i syfte att uppnå de tidigare millenniemålen och nu Agenda 2030. Därför vore det bättre om riksdagen i stället får en samlad resultatanalys av arbetet i de multilaterala utvecklingsorganisationerna i stort.
För att möjliggöra en djupare analys anser utskottet att det bör finnas möjlighet att i varje skrivelse fokusera på vissa teman eller grupper av organisationer som bedöms som särskilt viktiga för att uppnå målen för svenskt utvecklingssamarbete. Vidare anser utskottet att analysen bör innehålla en bedömning av verksamheten i förhållande till de strategier och resultatramverk som överenskommits men också resultatet av svenskt styrelse- och påverkansarbete. Vilken insyn och möjlighet till påverkan har vi egentligen? Ansvaret för att Sveriges skattebetalare ska kunna känna sig trygga med det omfattande bistånd som kanaliseras via multilaterala organisationer är stort. Ansvaret innebär att det sker transparent och rättvist.
Jag anser också att en samlad resultatanalys av arbetet i de multilaterala utvecklingsorganisationerna känns särskilt relevant med tanke på den nära samverkan som flyktingsituationen i världen tvingat fram. Det finns en insikt om att stödet till människor på flykt är mer än en plats i flyktingläger och mat för dagen - det handlar också om att skapa ett meningsfullt liv och ge människor framtidstro. För detta krävs arbetstillfällen. Den ekonomiska utvecklingen i de länder som tar störst ansvar för människor på flykt är central. Detta kan inget FN-organ ensamt skapa då det krävs utlåning och investeringar.
Det är positivt att de internationella finansiella institutionerna har anpassat sin verksamhet för att kunna bidra till att hantera flyktingsituationen. Det är också positivt att regeringen i sin skrivelse slår fast att den kommer att fortsätta stödja investeringsbankernas hantering av flyktingkrisen.
I sammanhanget kan det dock vara på sin plats att erinra om den senfärdighet som regeringen visat för att möjliggöra att stöd går till länder som räknas som medelklassländer, såsom Libanon och Jordanien. Sveriges fokus på Internationella utvecklingsfonden, Ida, är fullt förståeligt med tanke på målet att lyfta människor från extrem fattigdom, men med de utmaningar som världen står inför kan förmånliga lån och gåvobistånd inte längre endast gå till de fattigaste länderna. Här krävs flexibilitet och nytänkande.
Herr talman! Det är därför viktigt att Sverige aktivt medverkar i utformningen av Idas framtid. Allt fler låginkomstländer blir positivt nog rikare, får medelinkomststatus och går i stället in i Internationella utvecklings- och återuppbyggnadsbanken, IBRD. Detta påverkar Idas uppdrag på sikt och även frågan om hur utlåningen ska utformas för de länder som närmar sig medelinkomststatus eller de länder där skillnaden mellan fattiga och rika inom landet är otroligt stor. Givarländers princip att endast hjälpa de fattigaste länderna kommer att bli problematisk framöver, och risken finns att medelinkomstländer återgår till att bli fattiga länder igen.
Redovisning av verk-samheten i Internatio-nella valutafonden, Världs-banksgruppen samt de regionala utvecklings- och investeringsbankerna 2014 och 2015
Vårt ansvar för att våra insatser via Världsbanken och andra finansiella aktörer bidrar till målet för global utveckling är viktigt. Det är tydligt att också mer och mer av Sidabiståndet kanaliseras via Världsbanken. Allt oftare bedömer lokala Sidakontor runt om i världen att ett världsbanksprogram är det effektivaste och bästa sättet att uppnå ett mål, och detta är i enlighet med de landstrategier som regeringen fastställt. I dag handlar det om stöd till över 200 fonder.
Jag säger inte att det här är en oroande utveckling; det kan till och med vara en mycket önskvärd utveckling. Men frågor kring insyn och påverkansmöjligheter kommer att vara viktiga att fortsätta debattera och utveckla. När det gäller nya investerare på arenan finns det farhågor om mindre insynsmöjligheter. Detta måste noga följas upp.
Avslutningsvis ser jag fram emot kommande skrivelser som har en tydligare koppling till den utveckling i vilken vi glädjande nog har sett mer samarbete mellan multilaterala organisationer. Den innehåller också en analys av Sveriges möjlighet till insyn och påverkan i dessa.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)