Fru talman! I Norge och Danmark finns möjligheten till förvaringsdom, det vill säga att man kan döma personer till förvaring för brott som inte leder till livstidsstraff. För grova brott kan man alltså bli dömd till förvaring. Det ger rättssamhället en möjlighet att hålla personer kvar i anstalt ifall de vid frisläppande anses vara livsfarliga för allmänheten eller för enskilda individer.
I Sverige finns inte den här möjligheten. Kriminalvården kan ha gjort bedömningen att en enskild person är livsfarlig, men rättssamhället har inte haft någon möjlighet att hålla personen kvar i anstalt utan man har varit tvungen att släppa personen i fråga fri, och så har väldigt många människor råkat ut för allvarliga brott.
Som jag har redogjort för i mitt anförande finns det personer som har dött till följd av denna brist på möjligheter att skydda samhället från farliga individer. Regeringen har inget förslag när det gäller förvaringsdomar, utan det är bara Sverigedemokraterna i opposition som har valt att lyfta fram detta förslag i motionsbetänkandet för de straffrättsliga frågorna.
Jag har en fråga. När väldokumenterat farliga personer som blivit dömda för väldigt grova brott, dock ej till livstid, ska släppas fria och Kriminalvården gör en kvalificerad bedömning att de rent ut sagt är livsfarliga - hur resonerar regeringen? Hur ska man kunna hantera den situationen på ett bättre sätt än att släppa ut dem i samhället så att dessa farliga individer kan mörda och lemlästa folk?