Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat
vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att
rwandiers asylansökningar skall behandlas enligt
den praxis som har gällt för bosnier, somalier och
kosovoalbaner under 1993 och 1994.
Inledningsvis vill jag tillrättalägga några uppgifter
som Sten Andersson har åberopat i sin fråga.
Utlänningsnämnden har sedan januari 1993 inte
fattat några beslut i rwandiska ärenden på grund av
osäkerheten om hur förhållandena i landet skall
bedömas. I mars 1994 gjorde nämnden en resa i
Rwanda med målsättning att därefter kunna fatta
beslut. Däremot har man inte, som Sten Andersson
har uppgivit, ännu gjort detta.
När det sedan gäller den ''gruppasyl'' som Sten
Andersson menar att regeringen har beviljat
bosnier, somalier och kosovoalbaner vill jag hävda
att det är fråga om en missuppfattning. Det är
nämligen så att regeringen har fattat ett antal beslut
i enskilda ärenden, som avlämnats till regeringen,
vad avser bosniska och somaliska medborgare.
Besluten får därefter praxisverkan på
Invandrarverkets och Utlänningsnämndens
tillämpning i liknande fall. Det är således inte fråga
om något gruppbeslut, utan varje ärende bedöms
individuellt.
För kosovoalbanernas del har regeringen inte fattat
något principbeslut. Däremot finns det många i
denna grupp som omfattas av den s.k.
tidsförordningen, vilken innebär att barnfamiljer
som har sökt asyl före den 1 januari 1993 normalt
får stanna.
För närvarande har regeringen inget ärende
avseende asylsökande från Rwanda, varför något
praxisbeslut inte heller är aktuellt. Däremot har jag
fått uppgift om att Utlänningsnämndens rwandiska
ärenden är under beredning och att beslut kommer
inom kort. Dessa beslut får då praxisverkan för
Invandrarverkets tillämpning.