Herr talman! För det första finns det ytterst få
rwandier i Sverige. För det andra har vi visumtvång
gentemot Rwanda sedan länge. För det tredje
förvånar det mig att Sten Andersson i Malmö vågar
sig på att göra en jämförelse mellan kriget i Bosnien
och kriget i Rwanda. Att jämföra ett helvete med
ett annat helvete tror jag svårligen låter sig göras.
Jag vill också rätta till en uppgift som finns i Sten
Anderssons fråga. Han säger att det har beslutats
om permanenta uppehållstillstånd för 100 000
utlänningar på mindre än ett år. Sanningen är att
det sedan den 1 juli 1992 har fattats beslut om
ungefär 54 000 personer. Det kommer att bli
ytterligare några på grund av tidsförordningen.
Låt oss beskriva vad som faktiskt händer med fakta,
så att vi har en gemensam utgångspunkt att
diskutera ifrån!
När regeringen fattar praxisbeslut sker det i
enskilda ärenden. Sedan skall myndigheterna fatta
beslut -- också i enskilda ärenden. Det kan finnas
olika villkor och bakgrunder för olika personer.
Det brukar ställas krav, inte minst från Sten
Andersson och personer med hans inställning, på
att vi åtminstone någorlunda skall kunna bedöma
vilka effekterna torde kunna bli vid olika
praxisbeslut. Då har vi i ärlighetens namn sagt att
Bosnienbeslutet torde beröra ca 40 000 personer.
Ca 2 000 somalier kommer att beröras.
Tidsförordningen berör ca 20 000 personer. Det
gäller dock icke 20 000 kosovoalbaner, men
merparten av dem är kosovoalbaner.