Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag skall först
be om ursäkt. Uppgiften om att tre rwandier fick
asyl fanns i pressen i förra veckan på onsdag och
torsdag. Jag fann ingen dementi, utan jag utgick
från att uppgiften var korrekt.
Är det ändå inte gruppasyl, fru statsråd, när det
gäller 40 000 bosnier, 2 000 somalier samt 20 000
kosovoalbaner? Den uppfattningen har väl spritts
runt om i landet. Vi kan givetvis diskutera ordet
gruppasyl. Men alla de barnfamiljer bland
kosovoalbanerna som sökte asyl före den 1 januari
1993 får normalt stanna. Det skriver statsrådet själv
i svaret. Detsamma gäller 40 000 bosnier plus
anhöriga.
Min fråga baseras på det faktum att vi har visat en
enorm frikostighet mot bosnier, kosovoalbaner och
somalier. I Rwanda pågår ett inbördeskrig, där
miljontals människor lever under betydligt sämre
sociala förhållanden än de levde i som lämnade
Bosnien, Kroatien, Kosovo och Somalia.
Min fråga är följande: Kommer man att visa samma
generositet vad gäller eventuella asylsökande från
dessa länder? Kommer man att lägga ned lika
mycket pengar som man har haft råd att lägga ned
på de kategorier jag har nämnt tidigare, eller har
man insett att man inte kan fortsätta med denna
ytterst frikostiga asylpolitik?