Herr talman! Monica Green säger sig inte förstå att Alliansen i höstas kunde föreslå en förändring av brytpunkten och sedan, sent i vintras, tala om att säkra nya skatteintäkter. Men om man sätter sig in i frågorna tror jag att det är ganska uppenbart för de flesta att det är en väsentlig skillnad mellan skatt på arbete och tillväxt och på exempelvis punktskatter, alltså skatter som tas ut på sådant som oftast betraktas som skadligt eller i alla fall mindre önskvärt.
Om vi vill ha mycket av arbete och mycket av tillväxt är det rimligt att skatterna på detta område hålls så låga som möjligt. Om vi vill säkra skatteintäkter till olika angelägna reformer framöver är det likaledes fullt rimligt att i första hand sträva efter att försöka få in dessa skattepengar från annat håll än just genom att öka beskattningen på arbete och tillväxt.
Det beklagliga med den politik som Socialdemokraterna torgför och vill gå till val på är att den gör just detta. Det är med en imponerande precision som ni föreslår ökade skatter på arbete just där de gör som mest skada. Det gäller till exempel kostnaderna för att anställa unga, chockhöjningen av arbetsgivaravgifterna för unga och chockhöjningen - en dubblering - av momsen i restaurangsektorn. Det är just den del av ekonomin där många unga får sitt första jobb.
Sedan blir det lite parodiskt när Monica Green här orerar om budgetunderskott, som om Socialdemokraterna skulle ha lagt fram helt andra budgetalternativ med stora överskott. Det stämmer väldigt dåligt överens med de budgetmotioner där ni - även om det emellanåt redovisas ganska knapphändigt numera - får anses deklarera er politik. I er senaste budgetmotion från i höstas är statsbudgetsaldot 491 miljoner kronor lägre än i regeringens budget. Ni skulle alltså behöva låna en halv miljard mer.