Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken förstärks ju i alla väsentliga delar.
Den som är arbetslös och saknar en utbildning kan mer eller mindre vilken dag som helst gå en utbildning. Det finns tomma platser; var tredje - fullt finansierade - plats inom yrkesvux är exempelvis tom. Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att prioritera arbetsmarknadsutbildning, för nivåerna är alldeles för låga.
Arbetsmarknadspolitiken är alltså på plats eftersom det kanske största skälet, bland annat enligt Finanspolitiska rådets senaste rapport, till att arbetslösheten i Sverige är högre än den borde och hade kunnat vara är brist på utbildning till arbete - att för många arbetslösa utan utbildning inte utbildar sig till arbete. Det ändrar vi på nu.
Det är synd att Vänsterpartiet hellre ser till att höja ersättningarna för dem som inte arbetar än förbättrar stöden för dem som inte arbetar. Då hade fler människor kunnat vara med och bidra, och då hade vi kunnat hålla ihop Sverige bättre.
Jag skulle vilja avrunda det här replikskiftet med att säga att detta verkar vara kontentan i hur vi skiljer oss åt inte bara i synen på politikens möjligheter utan också i tron på människan. Vi är övertygade om att den som är arbetslös kan sluta vara arbetslös - att den som är arbetslös kan ta sig till arbete med ett fungerande stöd från samhället och med egen ansträngning. Vänsterpartiet vill öka ersättningarna och se till att drivkrafterna minskar. Man vill avskaffa avtrappningen, för man verkar inte tro att det spelar någon roll för den enskilde hur samhällets system runt den som är arbetslös ser ut - hur drivkrafter och stöd ser ut.
Vi är tvärtom övertygade och vill använda alla redskap vi kan inom arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken för att så få som möjligt ska lida av arbetslöshet. Därför för vi den här politiken.