Fru talman! Poängen med försäkringsmässigheten i arbetslöshetsersättningen är ju att man precis som i en försäkring kvalificerar sig till olika delar, att man genom att själv ta ett ansvar i försäkringskollektivet också får en ersättning. Det som föreslås av Miljöpartiet, fru talman, skulle innebära att arbetslöshetsersättningen mer skulle likna ett bidrag än en försäkring. Om man dels sänker kvalifikationskraven, dels försämrar incitamentsstrukturen i ersättningen skulle arbetslöshetsersättningen mer bli ett bidrag än ha den försäkringsmässighet som trots allt i dag finns, även om den största delen av ersättningen är rakt av skattefinansierad - eller egentligen hela, med undantag för administrativa kostnader.
Det är alltså en väldigt stor förändring, får man ändå säga, i arbetslöshetsförsäkringen som Miljöpartiet presenterar i och med detta. Det är stora avsteg från den nuvarande.
Det Mats Berglund säger, fru talman, är att man tänker sig att inte alla människor ska behöva de 300 dagarna men att man ändå vill avskaffa avtrappningen. Det skulle innebära fler människor som är arbetslösa, i enlighet med både svensk och internationell vedertagen ekonomisk forskning, eftersom arbetslösheten sjunker i och med avtrappningen.
Därför blir trots allt den avslutande frågan till Mats Berglund: Vad är det som gör att Miljöpartiet vill att fler människor ska vara arbetslösa? Detta är trots allt lagstiftning och behöver grunda sig på fler saker än Mats Berglunds möten med människor. Det behöver exempelvis grunda sig i vedertagen ekonomisk forskning, och den indikerar med all önskvärd tydlighet att drivkrafter och incitament spelar roll för arbetslöshetsnivåer och arbetslöshetstider. Varför vill alltså Miljöpartiet och Mats Berglund att fler människor ska vara arbetslösa och att fler ska vara arbetslösa längre?