Herr talman! Ledamöter, åhörare! Liksom myntet
har två sidor kan man se på verkligheten från olika
håll. Vi har i den här talarstolen talat om att den
svenska ekonomin är god, men det finns också en
baksida, som ser annorlunda ut. Det är en verklighet
där mer än 100 000 människor har varit arbetslösa
mer än ett år och har hamnat i en ovärdig karusell av
åtgärder och kamp för att inte bli utstämplade, där
200 000 människor under 90-talet uppburit social-
hjälp under mer än fyra år sammanlagt och där
svenska pensionärer får sitta bredvid och se på medan
köpfesten pågår. 210 av 289 kommuner i landet tap-
par folk.
Vi närmar oss en lågkonjunktur - när och hur djup
vet ingen i dag, men vi vet att den kommer. Nu, i
högkonjunktur, finns möjligheten att göra de struktur-
förändringar som behövs. Centerpartiet har lämnat
förslag på flera sådana, och regeringen väljer att inte
göra några.
Herr talman! Riksdagen har den 18 november
1999 i ett första steg av budgetprocessen ställt sig
bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiets
budgetförslag för år 2000. Det innebär att riksdagen
nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 ut-
giftsområdena samt fattat beslut om de skatte- och
avgiftsförändringar som ska ske nästa år.
Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstäm-
mer med regeringens, men vår fördelning på utgifts-
områdena skiljer sig däremot rejält. För budgetåret
har Centerpartiet i motion Fi509 på utgiftsområde 2
lagt förslag som innebär att den samlade anslagsnivån
understiger den ram riksdagen lagt fast med
84,9 miljoner. Det är i detta läge inte meningsfullt att
driva våra krav vidare, men vi vidhåller vår uppfatt-
ning.
Centerpartiet har i sin ekonomisk-politiska motion
visat att det är nödvändigt att i framtiden minska
statens utgifter. Det får inte vara så, mot den bak-
grund jag nyss inledde med, att den offentliga admi-
nistrationen växer organiskt och automatiskt samti-
digt som ensamma mammor inte klarar sin grundläg-
gande ekonomi och pensionärerna får sitta där med
tomma plånböcker.
Centerpartiet har därför föreslagit ett moratorium
som är avsett att ge tid att värdera och prioritera.
Avsikten är alltså att stoppa den automatiska utgift-
sökningen på myndighetssidan. Vi har därför föresla-
git att ett antal myndigheter inte ska få sina anslag
automatiskt uppräknade inför år 2000. Det innebär en
real besparing under året.
Det innebär inte ett stopp för all utgiftsökning på
området. Vissa särskilt motiverade ökade anslag kan
medges mot bakgrund av t.ex. ökade arbetsuppgifter
eller nya arbetsområden. Men generellt sett finns det
möjlighet att man t.ex. genom gjorda datorinveste-
ringar effektiviserar arbetet. Vidare bör varje myn-
dighet se över sin verksamhet för att rensa ut eller
förenkla arbetsrutiner. Enklare regler är av värde för
hela samhället och innebär också en besparing.
Majoriteten har valt att avslå vårt förslag med
motiveringen att det inte innebär några realt ökade
anslag för myndigheterna. Men vår avsikt var ju att så
inte skulle vara fallet. Det är synd att vi inte har fått
majoritet för det här förslaget.
Med detta vill jag påpeka att vi fortfarande står
bakom det som vi har motionerat om, men vi har inga
yrkanden. Tack!