Fru talman! Det pågår i Sverige nu en värdering
av vilka metoder de olika sidorna har använt och vilka
resurser som varit till deras förfogande. Jag tycker
därför att det i den här första debatten kring vad som
har hänt ändå bör sägas att nejsidan har använt meto-
der och argument som uppenbart och medvetet har
byggt på ett försök att föra svenska folket bakom
ljuset.
Det har nejsidan gjort inte minst i frågan om nar-
kotika, där man har försökt skapa en bild av att ett
medlemskap i den Europeiska unionen skulle resultera
i att det strömmade in narkotika i Sverige, att gränser-
na i stort sett skulle vara öppna, att lastbilarna skulle
kunna köra in och stånden kunna sättas upp på torg
och gator för fri försäljning av narkotika.
Det har varit motbjudande att med utgångspunkt i
vetskapen om hur det verkligen förhåller sig lyssna till
den typ av argument i den här frågan som nejsidan har
framfört. Det är inte den enda frågan, men jag skall
nöja mig med den, eftersom det är den vi avhandlar
här i dag.
Nu vill Marianne Samuelsson föra den debatten
vidare. Widar Andersson och andra säger: Låt oss nu
glömma! Jag är inte så orolig. Jag för gärna den här
debatten vidare, om det är det som Miljöpartiet öns-
kar.
Jag tillhör själv ett parti som på ett mycket tidigt
stadium har tagit klart avstånd från all icke medicinsk
användning av narkotika - försäljning, köp, innehav
och användning - och är mer medveten än de allra
flesta om vad narkotika ställer till med för problem
och hur viktigt det är att samhället för kampen vidare
utan någon som helst tvekan.
Därför är jag glad över att vi som medlemmar av
den Europeiska unionen får nya medel för att bekäm-
pa narkotikan, att vi kommer med i ett internationellt
polisiärt samarbete för att fånga upp dem som produ-
cerar och försöker sälja narkotika. Utan den samver-
kan skulle vi stå klenare rustade i kampen mot narko-
tika än vad vi nu gör tack vare medlemskap i den
Europeiska unionen.
Sedan kanske en detaljsak, fru talman. Slump-
mässighet talar Marianne Samuelsson om. Hon säger
att nu kan Tullen inte längre utföra slumpmässig
kontroll vid våra gränser. Vad menar hon med det?
Har det gått till så i Sverige att vi har haft slumpmäs-
siga kontroller?
Tullen har som praxis att se på ungefär var hund-
rade bil och var hundrade person som kommer. Då
går det enligt Marianne Samuelssons uppfattning
uppenbarligen till så att där står Tullen och räknar in
hundra bilar eller hundra personer. När den hundrade
kommer, tar Tullen slumpmässigt den bilen eller den
personen och ber att få visitera bilen eller personen.
Men så har det aldrig varit. Tullen står där och
granskar de bilar som kommer från båten in på land
eller de personer som stigit av. När Tullen ser något
som den finner vara värt att undersöka, då kallar man
i den bilen eller den personen och gör en visitation.
Det är precis så det kommer att gå till fortsätt-
ningsvis också. Det har vi den avgångna regeringens
och den nuvarande regeringens ord på. Men utöver
alla de instrument vi nu har kommer vi att genom
medlemskapet få ytterligare instrument för att föra
kampen mot narkotika vidare.
Nu skall vi, tycker jag, inte föra kampen mot EU
vidare. Det är Marianne Samuelssons huvudpoäng att
vilja fullfölja kampen mot EU. Svenska folket har
sagt att Sverige skall vara medlem. Nu tycker jag att
vi skall se vad vi kan utnyttja av de nya resurser som
EU-medlemskapet ger oss för att på de områden som
för oss är centrala öka våra förutsättningar för fram-
gång, för Sveriges bästa. Där är naturligtvis kampen
mot narkotika en väldigt viktig del.