Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det som Siv Holma sade.
När jag 1994 röstade mot ett svenskt medlemskap i EU var det bland annat för att jag var rädd för att Sverige skulle tvingas backa på miljöområdet, att vi inte längre skulle kunna ligga i framkant utan tvingas anpassa oss till krafter inom EU som inte hade miljön och klimatet högt på dagordningen utan längst ned.
I dag har vi en annan situation. Sverige har på grund av den svenska regeringens politik hamnat i bakvattnet, halkat efter på miljö- och klimatområdet. Vi har en regering som på flera områden representerar de krafter inom EU som inte har miljön och klimatet högt på dagordningen. Ett sådant viktigt område är transporter.
Jag tycker att det är sorgligt och pinsamt att läsa regeringens och utskottsmajoritetens skrivningar i dagens betänkande. Det är sorgligt att se att man inte kritiserar den låga ambitionsnivån i vitboken. Och det är sorgligt och upprörande att se hur man kritiserar de förslag som ändå är riktigt bra i denna vitbok: ambitionen att föra över transporter från väg till järnväg och vatten och förslaget att införa en kilometerskatt på tung trafik inom hela EU.
Därmed inte sagt att vi i Miljöpartiet är nöjda med EU:s trafikpolitik som helhet. Vi tar forskningens och naturvetenskapens varningar på allvar och vill snabbt påbörja en minskning av koldioxidutsläppen i Sverige och EU.
Transportsektorn står för nära 40 procent av Sveriges klimatpåverkan och är en nyckel till förändring. Upprepade forskningsrapporter de senaste åren har visat att det behövs både ny teknik, effektivare körsätt och förnybara drivmedel i trafiksektorn. Men det räcker inte för att klara klimatmålen. Trafiken med flyg och bil måste också minska, inte öka som i dag. På det här området talar både EU-kommissionen och Sveriges regering mot forskningen på ett flummigt och oansvarigt sätt.
Professor Lars-Göran Mattsson vid Institutionen för transportvetenskap, Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, ifrågasätter i KTH:s yttrande över EU-kommissionens vitbok den låga ambitionen för transportsektorn vad gäller utsläppsminskningar. Vitboken slår fast att för att klara målet att begränsa klimatförändringarna till under 2 grader Celsius måste alla samhällssektorer minska sina utsläpp till 2050 med 85-90 procent räknat från år 1990. Men för transportsektorn har man sänkt målet till 60 procent. Dessutom vill EU tillåta att utsläppsväxthusgaserna först ökar med 8 procent till 2030 räknat från 1990. KTH menar att en sådan strategi inte är trovärdig och att det i praktiken torde vara omöjligt eller mycket kostsamt för kommande generationer att sedan så snabbt minska utsläppen så mycket. Professor Mattsson påpekar också att en samlad bedömning av forskningen talar för att ökningen av de totala transportvolymerna måste minskas, helst stoppas.
Vi måste inse att det är vårt ansvar, inte kommande generationers, att minska behovet av transporter. Och det är vårt ansvar att minska klimatutsläppen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till vår och Vänsterpartiets reservation.
I detta anförande instämde Siv Holma (V).