STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bidrag för glasögon till barn och unga
Herr talman! En av grundbultarna i vår gemensamma välfärd är att så gott det går ge alla barn likvärdiga förutsättningar i livet. Det innebär en skolgång som ger varje barn rikligt med kunskap för att delta i samhället och skapa sin egen försörjning. Det innebär vård och en beredskap för alla de sjukdomar som plötsligt och oväntat kan dyka upp. Det innebär även rätten till en trygg uppväxt.
Dessa insatser gör att även om barn föds med olika förutsättningar gör vi vad vi kan för att ändå ge alla barn en god chans i livet, en god uppväxt och möjligheter att bli vad de vill och nå sina drömmar.
Synfel är en av de mest förekommande funktionsnedsättningarna hos barn, så vanlig att vi ibland glömmer att det är en funktionsnedsättning. Socialstyrelsen antar att 12-13 procent av alla barn i åldern 8-16 år är i behov av glasögon. Det är ungefär vart åttonde barn.
Att inte kunna se ordentligt är inte bara ett hinder för att lära sig läsa, skriva och räkna. Det hindrar också deltagandet i fritidsaktiviteter och gör livet svårt i vardagen. En så enkel sak som att säkert korsa en väg blir en stor utmaning om man inte kan se vart man går.
Det är oerhört viktigt att alla barn som är i behov av glasögon också får det. Men det är inte alltid en självklarhet. Olika familjer har olika ekonomiska förutsättningar, och som vi har hört i tidigare anföranden är glasögon en dyr investering.
Landstingen är i dag ansvariga för att bistå med stöd till glasögon. Trots det ser det väldigt olika ut i olika landsting, och det finns skillnader mellan landstingen i fråga om vilka barn som får rätt till stödet och i vilken omfattning de får stödet.
Därför menar vi att det ändå finns skäl att utjämna skillnaderna mellan landstingen och på så sätt förbättra likvärdigheten för barn med synfel. Det är också i linje med de vallöften vi utställde inför riksdagsvalet 2014.
Vi har dock valt att addera ett särskilt yttrande. Förra året kom ungefär 160 000 asylsökande till Sverige. Det är ungefär dubbelt så många som året innan. 35 000 är ensamkommande barn. Vi har föreslagit en rad åtgärder för att vårt samhälle ska kunna klara av att ta hand om de människor som har kommit till Sverige. Men vi tror att det utöver detta behövs en diskussion om vilka välfärdstjänster som ska komma de människor till del som bara vistas här tillfälligt. Det är inte en självklar utgångspunkt att personer som inte bor permanent i Sverige och inte har arbetat här ska ha samma tillgång till tjänster i välfärden som de som har svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd eller har arbetat ihop kvalifikationer för att komma in i de svenska välfärdssystemen.
Den här gången har vi valt att inte reservera oss, men vi anser att det finns anledning att noga följa utvecklingen i frågan och förbehåller oss rätten att återkomma i den större diskussionen om vad som ska ingå i det svenska samhällskontraktet och vad som inte ska göra det.
(Applåder)