Fru talman! Så var det då återigen den gamla Slö-
sa som talade: kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter i ett
läge då vi just har fått näsan ovanför vattenytan, fått
ned räntor och återfått förtroendet för den svenska
valutan. Direkt går kravmaskinen i gång. Direkt skall
problemen lösas genom att vi skall fördärva budget-
saldot igen. Anne Wibble som mer än någon annan i
denna kammare bär ett personligt ansvar för den si-
tuation vi just nu håller på att ta oss ur borde, tycker
jag, vara försiktig när hon skriver ut medicinen att
återigen försvaga statsfinanserna.
Vi vet att statsfinanserna nu är under kontroll. Det
greppet släpper vi inte. Ju längre vi orkar hålla det
greppet, desto större blir vår frihet att bekämpa ar-
betslösheten med offensiva insatser. Regeringen tän-
ker hålla ut. Vi tänker lägga fram en politik som inte
bara fungerar för ett möte i sommar. Vi tänker lägga
fram en politik som fungerar för resten av mandatpe-
rioden och för åren fram till år 2000. Det är det pers-
pektivet vi skall ha.
Att reducera det till något slags möte som skulle
innebära att man ställer ut frikostiga löften om den
ena nya förmånen efter den andra, som drabbar stats-
finanserna, vore att falla tillbaka i ett budgetbeteende
som en gång i tiden bar Anne Wibbles signum.