Fru talman! Så skall det inte tolkas, och så har jag
heller inte sagt. Det är fru Wibble som gärna ser att
det skulle tolkas på så sätt. Det finns ett inslag i fru
Wibbles frågeställning som rymmer litet av skade-
glädje: Nu kommer regeringen att misslyckas med
arbetslöshetsbekämpningen.
Jag kan trösta andra i kammaren med att jag inte
tror att den skadeglädjen kommer att få upplevas fullt
ut. Vi skall pressa tillbaka arbetslösheten, men vi
råder inte över internationell konjunktur. När jag
träffar Helmut Kohl, Juppé eller andra europeiska
premiärministrar inser jag att de sysslar med exakt
samma debatt som vi gör i denna kammare. De möter
också en opposition som hävdar att det är den natio-
nella regeringens fel att det ser ut som det gör. Jag
tror att vi får vara litet mer vidsynta än så.
Vi har just nu en internationell konjunkturned-
gång. Den drabbar Sverige hårt. Efter en konjunktur-
nedgång kommer en uppgång. När de jobben kommer
är jag säker på att ni kommer att stå här i kammaren,
fru Wibble, och säga att det inte är regeringens för-
tjänst - det är konjunkturuppgångens. Men när kon-
junkturnedgången nu kommer är det regeringens fel,
och det beror inte på konjunkturen.
Jag tror att vi skall passa oss för att göra för
mycket partipolitik av detta. Läget är allvarligt. Re-
geringen tänker lägga fram förslag. Vi redovisar dem,
som jag sade häromdagen, för riksdagen före som-
maruppehållet. Vi kommer inte att på något sätt släp-
pa målet att halvera arbetslösheten till år 2000.