Herr talman! Jag har två frågor till Magnus Persson. Jag noterade att Magnus Perssons argumentation mot propositionen huvudsakligen baserades på ett slags personligt trauma i form av att Magnus Persson inte fick vara kvar i den fria föreningen Byggnads sedan han valt att organisera sig i ett rasistiskt politiskt parti. Min fråga är: Är detta verkligen ett tillräckligt skäl att förvägra Sveriges arbetstagare en bättre modell för skydd mot hot och risker på arbetsplatsen?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvidgad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden
Den andra frågan handlar om staten kontra partsorganisationerna. Magnus Persson argumenterar väldigt hårt för att det måste vara statliga myndigheter som genomför det arbete som i dag genomförs av fack och arbetsgivare tillsammans, och att detta ska organiseras och finansieras på ett sätt som ännu är oklart - detta är i alla fall utgångspunkten.
Min fråga är: Är det därmed också Sverigedemokraternas och Magnus Perssons uppfattning att kollektivavtalen generellt bör ersättas med saker som staten genom myndigheter gör? Det finns ju en intim koppling, som vi diskuterar. Poängen med kollektivavtal är att organisationer tar ansvar för mycket av det som händer på arbetslivets område. Det finns politiska system där man har velat ersätta detta med att staten i stället reglerar de förhållandena. Om Sverigedemokraterna i detta fall så gärna vill att staten ska göra saker i stället för organisationerna, gäller detta också andra saker som kollektivavtal reglerar?