Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag vet att Eva Nordmark har ett stort och långt engagemang för arbetsmiljöfrågor. Jag tror ändå att det är viktigt att nämna det.
Jag skulle dock vilja ha svar på frågan vad ministern drar för slutsatser av att man ändå har misslyckats med att få stöd för propositionen. Vi har hört argumentationen från de andra kollegorna inom ramen för januariöverenskommelsen, och det borde ändå säga någonting att man har varit så totalt lomhörd och ovillig att diskutera och ge och ta i den här frågan. Vad drar ministern för slutsatser av det?
Vi kommer strax att votera i kammaren, herr talman, och då kommer detta att falla. Vi kommer då att utvärdera det, men hur kommer ministern att vilja gå vidare utifrån det - så att vi ändå gemensamt kan ta krafttag i de här frågorna? Jag skulle såklart också kunna stå här och orda om det ganska anmärkningsvärda i att man från Socialdemokraternas sida dessutom, för bara några veckor sedan, sa nej till längre utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott. Även övriga partier har motionerat om det. Det kan jag alltså tycka är lite egendomligt och anmärkningsvärt i sammanhanget.
Vilka slutsatser drar ministern av detta, och hur tänker ministern gå vidare så att vi gemensamt kan sätta oss ned och ha en mer konstruktiv diskussion för att komma vidare i de sakpolitiska frågorna? Det är nämligen det som är det viktigaste, herr talman.