Fru talman! Kommuner, landsting och stat handlar varor och tjänster för minst 400 miljarder kronor varje år, så frågorna runt offentlig upphandling är stora och viktiga. Principiellt anser vi socialdemokrater att offentlig upphandling bör användas även som ett verktyg för att genomföra sociala förbättringar i samhället och förbättra miljön i mycket högre grad än vad som görs i dag.
Man har i flera år arbetat i Regeringskansliet med frågan om att EU-länderna ska ha likartad lagstiftning när det gäller offentlig upphandling. S-regeringen beslutade i april 2004 att tillkalla en särskild utredare som i huvudsak fick i uppdrag att lämna förslag till hur direktiven ska implementeras i svensk rätt.
Vi ska nu i riksdagen besluta om den nya lagstiftningen. Vi socialdemokrater tycker att det finns många bra saker i den nya lagstiftningen. Det blir två lagar i stället för en lag. Det överensstämmer med övriga EU-länders lagstiftning. I lagen ersätts ekonomisk aktör med leverantör. Definitioner av upphandlingar verkar bra. Affärsmässighet byts ut mot grundläggande principer där det hänvisas till EU-rättens likvärdighet, icke-diskriminering och öppenhet. Tidsfristerna verkar rimliga. Användandet av IT i upphandlingsprocessen är mer effektivt och kostnadsbesparande. Det är bra att IT-frågan kommer med i lagen. Förslagen om att utesluta leverantörer är också bra.
Fru talman! Det är några saker till som vi borde besluta om i dag och där vi tycker att regeringen är för passiv. När det gäller möjligheten att kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling anser vi att den nuvarande upphandlingslagstiftningen är bristfällig och behöver förändras för att motverka social dumpning och trygga goda arbetsvillkor för anställda hos leverantörer och underleverantörer. Det måste, enligt vår mening, vara möjligt att utestänga företag från deltagande i upphandlingar inom den offentliga sektorn om de konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal. Två konkreta åtgärder kan och bör vidtas i nuläget, dels införande av ett krav på kollektivavtal vid upphandling, dels svensk ratificering av ILO:s konvention 94.
Detta skulle kraftigt förbättra möjligheterna att motverka social dumpning, eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentliga upphandlingar. Konventionen underlättar upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i vårt land, och vi anser att Sverige nu bör ratificera den.
Miljökrav vid offentlig upphandling är ett kraftfullt styrmedel i arbetet att ställa om samhället mot en långsiktigt hållbar konsumtion och därmed produktion. Genom att systematiskt fråga efter ny hållbar teknik kan kommuner och statliga myndigheter öka tempot i såväl den egna miljöomställningen som det privata näringslivets produktutveckling.
I regeringens proposition tydliggörs nu att det finns möjlighet för upphandlande myndigheter att ställa miljökrav, vilket vi välkomnar. Vår ambition är högre. Vi vill gå ett steg längre och kräva att upphandlande myndigheter
ska
fastställa miljökrav i de tekniska specifikationerna vid upphandling. Miljökraven ska dessutom inte bara ta sikte på färdiga varor och tjänster utan på miljöeffekterna under hela upphandlingskedjan. På så sätt kan den offentliga sektorn bli en tung drivkraft i arbetet för hållbar utveckling men också utveckla näringslivets innovationsförmåga och konkurrenskraft.
Upphandlingsreglerna i lagen om offentlig upphandling bygger på synsättet att konkurrensaspekter och ekonomiska hänsyn står i första rummet. När dessa regler används inom vård- och omsorgssektorn blir följden att man inte tar hänsyn till de värden som lokala företag, kooperativ och organisationer kan tillföra vården. Vi anser att regeringen nu bör ta sitt ansvar och möjliggöra att hälso- och sjukvård liksom äldre- och handikappomsorg undantas från upphandlingslagstiftningens tillämpningsområde.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 6 och 13.
(Applåder)